Denna dag har inletts på bästa möjliga sätt, långpromenad med Fanny och Emil. I nästan två timmar var vi ute och traskade i skogen. Härligt och vad som var ännu härligare var att man slipper kånka på lilla fröken JRT eftersom det bara var drygt 3 minus grader, dvs ingen tasskramp.

Fredagens veterinärbesök med gammeljämten Tito (7 år) gav dystra besked. Hans artros har gjort att klobenen blivit deformerade och felställda. Han har ont och det finns inget att göra.

Lider med sambo, det är hans första egna jakthund och det gör det alltid lite extra tungt. Och stackars lilla Fanny, hon fullkomligen avgudar sin jämthundsbrorsa, så har det alltid varit. Utan och överdriva är det nästan magiskt när dom är tillsammans. Hon ålar omkring och viftar nästan svansen ur led. Har sällan skådat sådan lycka. Lite längre ner kan ni se bilder på det lite omaka paret. 

Funderade på schäfertiken B som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Hon var krasslig i somras, fick livmoderinflammation och såg rätt berövlig ut. Men nu hade hon gått upp i vikt, fått tillbaka pälsen och var hur pigg och glad som helst. Ingen hade kunnat ana att hon bara skulle lämna in, knall och fall.

Men nu till min poäng. Kunde jag välja så skulle valet bli enkelt. Att slippa ifrån mitt påtagna ansvar som djurägare, att ta beslutet, när var och hur när hunden är så pass sjuk, skulle jag ge vad som helst för att slippa. Hellre en glad, pigg vovve som kanske dör i min famn men slipper plågas av diverse åkommor innan jag kommer mig för att ta det slutgiltiga beslutet. Men detta får stå för mig ni andra kanske tycker annat.

Här kommer bilderna, som inte har bästa kvalitet då de är scannade från gamla hederliga fotografier. Fanny är omkring 4-5 månader och Tito dryga året.

En ung Tito och en ännu yngre Fanny :)

Kraaaaaaam

Nu kanske ni förstår titeln "Tokigterrier"

Tro det eller ej men hon älskar när han gör så där. "Huvudet i munnen" är en annan favorit =)   

Ha nu en härlig söndag