Har motvilligt accepterat mitt "nya" viktläge   och har idag inhandlat ett par täckbyxor i passande storlek. De gamla gick på men var ack så tighta (läs korvskinn) och värmde inte alls. Skulle inte köpa nya men nu är jag less på att frysa.

Hittade även en t-shirt i regnbågens alla färger + några till som jag var tvungen att köpa. Den var inte alls vacker men man blir glad när man ser den och det kan ju behövas.

Med mig till stan hade jag min kompanjon Emil och idag gjorde vi något vi inte gjort på länge, nämligen stadstränade. Han är så duktig min lilla smurf   och han vet precis vad han ska göra när vi möter folk, vilket är: titta på matte så klart. Det märks tydligt att han tycker det är superskoj att ranta omkring i stan, han blir liksom lite extra stolt (matte med). Men som vanligt bommade vi alla hundägare. Idag var det dock förståeligt, vädret var långt ifrån trevligt och trottoarerna var inte plogade.

För er som inte vet kan jag berätta att en tidigare version av terminatorn Emil inte klarade av att möta vare sig hundar eller människor, knappt bilar utan att han gjorde hiskeliga utfall, som mer än en gång innebar att han satte tänderna i mattes ben. Usch vad fruktansvärt det låter. Men sådant gör han alltså inte nu längre tack vare god hjälp och envist tragglande.

När vi närmade oss Shell blev det extra fart i de små Emil benen. Hur han kan minnas fattar jag inte men vi brukar alltid, när vi går vår sväng, stanna till vid Shell och husse kommer då ut med ett korvbröd åt Emil. Men idag jobbade ingen husse, Emil tittade och letade efter husse, viftade till och med på svansen åt eventuella korvbröds leverantörer. Men det hjälpte inte och han såg riktigt snopen ut.

När vi sedan var tillbaka på IKEA parkeringen tyckte vi att vi varit duktiga och var värda pizza. Dessutom hade jag en känsla av att sambo behövde detta som medicin mot gårdagens äventyr och jag hade rätt. 

Mitt svåra beslut jag nämnt tidigare har naturligtvis med Emisen att göra. Men nu vacklar jag och känner att jag måste prova lite, lite till. Kanske något ännu går att förändra och göra bättre. Det är svårt när hjärnan säger ett och hjärtat något helt annat. Är man som jag, blir det lätt att man följer sitt hjärta även om det inte alltid är det klokaste och det bästa.

Uj vad långt detta blev och dessutom inlägg nummer två samma dag. Ja ja, nu ska Fanny få sin aktivering och sedan är det kväll.

Fniss, när jag läste mitt inlägg från igår skulle man lätt kunna tro att jag är en tvättäkta hypokondriker   Det är inte riktigt fullt så illa som det kan verka och en av åkommorna har jag faktiskt sökt för, min onda axel. Men fick ingen hjälp bara piller. En annan, kraftig allergisk reaktion i en tatuering sökte jag inte hjälp för utan experimenterade själv   Jag är en bra doktor för den har faktiskt blivit bättre.

Nåväl, nog om krämpor och åkommor.

Idag skulle vi ha varit och tittat på en ny familjemedlem men jag backade ur i sista sekund. Kändes inte rätt just nu så vi skjuter det lite på framtiden. Men lite sugen är jag allt   

Den här hunden (bild ovan) en del av mitt nya bling bling, som jag faktiskt börjat använda. Men av någon anledning tycker alla att min pandora berlock ser ut som en gris. - Oj, vad har du för fint runt halsen, få se är det en GRIS?

Idag tänker jag nog bara lata mig, kanske sy gardiner till vardagsrummet, kanske åka till stan, kanske, kanske. Hur som helst har Emil redan fått sin promenad och Fanny nöjer sig med inneaktiviteter. Så om jag vill kan jag lägga mig på sofflocket och jäsa.

Hoppsan! Sambo behagade just att kliva upp ur sängen. Sent ska syndaren vakna efter att ha slagit klackarna i taket och kommit hem kl 3.

Ha en trevlig söndag.