Denna dag har inletts på bästa möjliga sätt, långpromenad med Fanny och Emil. I nästan två timmar var vi ute och traskade i skogen. Härligt och vad som var ännu härligare var att man slipper kånka på lilla fröken JRT eftersom det bara var drygt 3 minus grader, dvs ingen tasskramp.

Fredagens veterinärbesök med gammeljämten Tito (7 år) gav dystra besked. Hans artros har gjort att klobenen blivit deformerade och felställda. Han har ont och det finns inget att göra.

Lider med sambo, det är hans första egna jakthund och det gör det alltid lite extra tungt. Och stackars lilla Fanny, hon fullkomligen avgudar sin jämthundsbrorsa, så har det alltid varit. Utan och överdriva är det nästan magiskt när dom är tillsammans. Hon ålar omkring och viftar nästan svansen ur led. Har sällan skådat sådan lycka. Lite längre ner kan ni se bilder på det lite omaka paret. 

Funderade på schäfertiken B som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Hon var krasslig i somras, fick livmoderinflammation och såg rätt berövlig ut. Men nu hade hon gått upp i vikt, fått tillbaka pälsen och var hur pigg och glad som helst. Ingen hade kunnat ana att hon bara skulle lämna in, knall och fall.

Men nu till min poäng. Kunde jag välja så skulle valet bli enkelt. Att slippa ifrån mitt påtagna ansvar som djurägare, att ta beslutet, när var och hur när hunden är så pass sjuk, skulle jag ge vad som helst för att slippa. Hellre en glad, pigg vovve som kanske dör i min famn men slipper plågas av diverse åkommor innan jag kommer mig för att ta det slutgiltiga beslutet. Men detta får stå för mig ni andra kanske tycker annat.

Här kommer bilderna, som inte har bästa kvalitet då de är scannade från gamla hederliga fotografier. Fanny är omkring 4-5 månader och Tito dryga året.

En ung Tito och en ännu yngre Fanny :)

Kraaaaaaam

Nu kanske ni förstår titeln "Tokigterrier"

Tro det eller ej men hon älskar när han gör så där. "Huvudet i munnen" är en annan favorit =)   

Ha nu en härlig söndag

 

Lena, Kila, Pirra

17 januari 2010 17:57

Nej men fy så trist med Tito :-( Så himla tråkigt, han är ju inte ens gammal "på riktigt". Lider med er, tröstekramar åt er och trösteklappar till Fanny.

 

melitta

17 januari 2010 18:02

Hmmm! Det är jätte tråkigt när en av familjen måste lämna. Lider verkligen med beslutet Pecka har framför sig:( Och att det inte var glada besked. Många kramar till er alla!

 

majsan

17 januari 2010 19:10

Hej , nu får det väl ändå räcka med tråkigheter för er. Sänder styrke kramar till er, fina bilder på vovvarna. Kram!

 

Monica

17 januari 2010 19:49

jo-gud vad fina bilder,och kloka ord från dig....

 

Jenny

19 januari 2010 09:16

Tack för alla fina kommetarer.
/ Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...