Jaha, gårdagen blev väl en vanlig dag i största allmänhet hos tokigterrier.

  Fanny filosoferar.

Skulle ta lite fina skogsbilder på hundarna, var för sig hade jag tänkt och började med Fanny. Vi hann ner för backen, där hittade hon något väldoftande att rulla sig i och efter det var som kört med ”fina bilder biten” för hennes del. Så istället blidde det bara en springa-lös-promenad i skogen. Där matte lyckas med konststycket att ramla, fan tror jag fick hjärnskakning på köpet. Om det finns en hög med älgskit på hela promenaden, var tror ni jag stupade? Jepp, hole in one! Landade med handen mitt i hela härligheten, förnedrande. Lyckades i alla fall rädda systemkameran, så vad är väl lite älgpoop på handen, MER ÄN ÄCKLIGT.

Här följer en steg för steg sekvens med lilla fröken Gnidare.

   Mmmmm, det luktar mumma här.

Tar sats

Gnida

Åh, matte det är ljuuuuvligt.

Lite till...

Klar! Nu matte kan vi ta fina bilder, nu luktar jag gott oxå.

Bad av Fanny blev det efter hemkomsten, vilket triggade Affe så till den milda grad att det blev ett grand mal terrierbryt. Himmel vad han for runt, upp och ner fram och tillbaka, innan jag lyckades suga tag i honom. Sedan är det bara hålla honom stilla, vänta, vänta, inte göra något mer än att hålla, så genom ett trollslag är han lugn igen.

Eftersom han får medicin för sin halsinfektion har jag velat att han tar det lite lugnt men nu var det för husfridens skull nödvändigt med lite (behärskad) skogsaktivitet. Han fick vara lös men var relativt lugn. Han for efter en fågel en bit in i skogen men släppte snabbt.

Jaga eller inte jaga, det är frågan.

Tänkte på en sak när jag var ute med Affe igår och hade honom lös, att jag blivit väldigt duktig på just det, att honom lös alltså. För mig är det verkligen ”att kliva utanför komfortzonen” att ha honom lös, att inte kalla på honom stup i kvarten, att inte vakta, utan istället låta honom hålla koll på mig osv. Detta tycker jag i och för sig är var hunds rätt men det hindar inte från att jag bekymrar mig för hans ben eller att eventuellt vilt ska dyka upp.

Visst var det ett högtidligt ord ”komfortzonen” Men det har jag minsann knyckt från en tidning. Man måste ju utöka sitt vokabulär så gott det går. 

Sedan var det dags igen. Jag upptäckte att Affe någon gång under promenaden måste ha lagt nosen i ?????? För hela nosen var alldeles svullen och bucklig, läpparna är i dubbelstorlek, ögat är rött och han gned sig frenetiskt kring öga och nos. Där får man för att man kliver utanför ”komfortzonen”

Svårt att fånga på bild hur svullet det egentligen är.

Jag mår inte riktigt bra, matte.

Vad göra då? Jo, ringa samma snälla Monica igen (känna sig heldum) och tigga mer kortisontabletter.

De jag köpte i Finland innehöll något helt annat så de vågade jag inte ge. Idag är det stor skillnad på honom men det är fortfarande lite svullet kring nosen. Nu har jag i morse ringt djursjukhuset och fått ett recept utskrivet på Prednisolon eftersom detta med Affens nos verkar bli en otrevlig vana.

Affe-Buckelnos

Störigt dock att inte veta VAD det är som orsakat reaktionen, sådant gillar jag inte och grubblar halvt ihjäl mig. Nå huvudsaken är väl att jycken mår bättre.

Nu bär det av mot arbetet.

Tjingeling