Nu har svampjakten inletts på allvar och det är minsann inget enkelt företag att ta sig till de potentiella svampområdena. Sambo hade i söndags lovat att köra och jaghade tänkt ta med Affe för lite skogsträning men något (viktigare) dök upp och eftersom jag inte kan vägarna, det är svårt att vända, gropigt och dylikt valde jag att hoppa på cykeln istället och trampa iväg, vilket tog över en halvtimme, enkel väg.

      Spegelblankt nere vid ån.

Väl där blev jag högst osäker exakt var jag hittade svampen förra året. Parkerade cykeln och irrade omkring en god stund utan att hitta ett jota. Kändes så totalt meningslöst. Hade jag haft Affe med hade i varje fall han fått sin träning och resan hade inte varit bortkastad. Nu kom jag hem, förutom svamplös, ganska död och fortfarande hade jag kvar att stimulera en överenergisk Affe.

  Åkerbär

Så mot kvällskvisten drog jag på mig mygghatten, laddade systemkameran och fyllde hundgodisfickan, jag och Piraff skulle till blåbärsskogen.

Uppenbarligen inget blåbärsår i år, fick bara ihop någon dl men huvudsaken var att Affe fick vara lös och springa.

  Jag lever upp till bloggnamnet Tokigterrier.

Han gör vida turer medan jag stannar till plockar bär men kommer hela tiden tillbaka, kollar var jag är och vad jag gör, det uppskattar jag. Upptäckte att han verkligen gillar blåbär och varje gång han kom tillbaka efter ett race, tiggde han bär, sötisen. Skulle inte bli förvånad om vi snart konkurrerar om de blåa bären i skogen.

     Jag kan se normal ut också.

Måndag innebär träning på brukshundklubben men ibland har det sin avigsida att bo ute på landet, som exempelvis igår. Efter att precis ha tagit sig hem från jobbet, bara slänga in hund i bilen och köra tillbaka samma sträcka blir stundom övermäktigt.

 Två terrierrumpor. 

Så istället tog jag med Affe och Fanny på duopromenad med lösspring. Tänkte hänga upp Affen i ett träd många gånger under den promenaden eftersom han var sådan pain in the ass på Fanny, hela tiden.

   -   Kom igen då surtant, tjockis, tjockis, spriiiiiing DÅ!

Och där mitt i ingenstans hittade jag kantareller, visserligen inte många och inte stora. Men det lustiga är att de dök upp när jag inte alls letade efter dem, tjohoo.

  Djävulshundar ;)

Men det blev dyra svampar. Plötsligt började Affe, som befann sig en bit framför oss, bete sig underligt och han såg så väldigt förvånad ut. Att det var något förstod jag omgående, min första tanke var så klart orm.

När jag kom närmare insåg jag att det var getingar, jordgetingar för att vara exakt, massor av dem på Affens lilla kropp. Huuu, ryser fortfarande. Försökte vifta bort så många jag bara kunde och sedan fort hem.

Stackars lilla Affe, så olycklig han var, gnydde och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Lite här och var på kroppen poppade det upp vindruvsstora bulor.

Ringde veterinären för att få råd. Det samtalet kostade 200 spänn, bara för att de lyfte på luren på djursjukhuset, men vad gör man inte.

Rådet blev i första hand kortison (hade jag inte hemma) i andra hand Metacam (det fanns hemma)

Gjorde ett försök att ragga kortison och fick napp ganska omgående, så tack snälla, snälla Monica

Redan inom en timme hade bulorna börjat gå ner och idag syns bara lite små svullnader, förutom att han är lite trött och säkert öm. Så mycket den här hunden gått igenom är det första gången jag sett honom bli såpass påverkad och framför allt olycklig.

Då lägger vi till ytterligare en merit? på erfarenhetslistan. Hmmm, vad tror ni mina drömmar handlade om i natt...

 

Majsan

2 augusti 2011 13:56

Stackars Piraffen <3
Härligt med fina vänner :D

 

Monica

2 augusti 2011 21:31

Skönt att han blev bulfri,bara att hämta mera cortison här om det blir fler besök i jordgetingskulorna :)

 

Jenny

3 augusti 2011 08:17

Monica, tack :) Men vi ska nog försöka hålla oss borta från sådant i framtiden ;) Helt otroligt hur verksamt cortisonet är, tur att det finns :) Tack än en gång.

 

Melitta

3 augusti 2011 08:26

OjOj!... vilken tur att det gick bra:) Hundar kan väl som människor vara hyper allergiska mot geting stick?
Jag har också hört att det är ett dåligt år för bär & svamp.
Kramar

 

Malin

4 augusti 2011 11:38

hi hi hi jaga ni svamp - så jagar vi annat!

Du kunde väl cyklat dit med Affen, så hade du
"gjort 2 flugor på smällen".. o sen träna upp
honom i kantarell-sök så är du hel-garderad!!!

Stackars Fanny "surtant tjock-korv", om inte
hennes tillsägelser är tillräckliga för att han
ska lägga av, så är det ju upp till dig att markera
att det inte är ok! På samma vis som jag gör när
jag nu är ute med mina, Doggy & Fido är i koppel
och badass lillskit är lös - hundar i koppel är
OFF LIMITS - ALLTID!!! Och i övrig är det jag
- master of the team som bestämmer när o hur det
är tillåtet att busa. Är tålamodsprövande ibland
men som det lönar sig i längden. Inne hemma så
räcker det att jag säger "Inge bus" så lägger hon
av direkt och jag vill inte att hundarna ska busa
inne.

Gör han likadant om hon är i koppel? Tänkte att du
annars kunde börja där eftersom det är lättare att
reglera med en kopplad hund, bara en tanke.. Det är
ju himla synd om dom inte kan vara lösa ihop för att
han trackar Fanny hela tiden.. *aja baja*

Kortisontabletter är bra att ha till hands, bett av
olika slag, geting, orm etc. Finns små tuber som man
kan ha på sig, i nyckelknippan etc när man är ute
om/när olyckan är framme. Better safe than sorry!

Hoppas han är ok nu!?

http://www.madofi.se

 

Jenny

7 augusti 2011 09:39

Melitta! Ja, de kan nog reagera olika rejält på stick och bett. Det var rätt otäckt att se hur snabbt han svullnade upp. Nu är jag dock garderad inför framtida händelser.
Ps 6 dagar kvar ;)

Malin, Svampjakt = lagom-Jenny-jakt, köttet får sambo stå för =D
Hade nog velat ta med Affen på "jakten" men än så länge vågar jag inte ta så långa cykelrundor med honom. Fast snart så och dessutom närmar sig ju skidsäsongen igen ;) och i år jäklar, så ska vi skidra på isen.
Jepp, han är ok, förutom halsinfektionen då.

Ha det gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...