Tisdagens promenad med Affe i naturreservatet Riekkola var den bästa någonsin, när det kommer till inte-dra-biten och skedde till stor del i slakt koppel, tror knappt det är sant. Ändå var det en megastörning i form av något djur som just passerat. Visst gick han upp i varv och försökte kasta sig i väg flera gånger men insåg ändå rätt snabbt att det inte lönade sig.

Några pusselbitar föll på plats i och med måndagens träning på klubben. Snälla Sari tog sig an sjövilda Affe (som förövrigt käkade upp all hennes korv) och körde ett kontaktpass med honom.

Ni som haft/har egen häst vet hur otroligt inspirerande det kan vara att låta en annan ryttare sitta upp och rida hästen. Saker som du tragglat i evigheter utan att egentligen lyckats utförs plötsligt klockrent av en annan ryttare och som i ett trollslag inser du att allt faktiskt är möjligt.

Nu vill jag väl inte påstå att det Affe utförde var klockrent men det gick så mycket bättre med Sari, än med mig, tråk-torr matte i andra änden av kopplet. Det syntes dessutom att han tyckte att det var roligt och det är väl det bästa.

Så på dagens träning praktiserade jag mina nyvunna erfarenheter och jösses vilken skillnad. Ni skulle ha sett min vovva, han var jätteduktig och jag var så stolt. Ville nästan ställa mig mitt på planen och ropa hallå, kolla in min hund, märker ni hur duktig han är idag. Men det gjorde jag ju naturligtvis inte, istället spankulerade vi runt, runt och Affen belönades flitigt för kontakt och närhet.

Hade även med en leksak som var så där rolig men kommer nog att bli mer poppis framöver har jag en känsla av.

Idag var jag så uppslukad av själva träningen att jag knappt sett de övriga deltagarna, än mindre hälsa och vara social, må jag bli förlåten för detta.

Hade kunnat avsluta passet lite tidigare, han blev nog så trött mot slutet och han får svårt att behärska sig, något att tänka på till nästa gång. Men oj så roligt det var och nu längtar jag verkligen till nästa veckas träningspass på klubben.

Inom loppet av en 11 dagars period kommer jag att jobba 10 av de dagarna, pust. Livspusslet är inte alltid helt lätt att få ihop och skulle man inte behöva sova vore allt så mycket enklare. Men sova måste man ju och det gör jag med besked.

Var igår eftermiddag bara tvungen att ta med mig vovvarna till sängen för en liten tupplur. En tupplur som varade nästan 2 timmar och klockan hann inte ens bli 21.30 innan jag tackade för mig och somnade som en sten.

Hade imorse klockan på väckning för morgonträning, men tröttheten vann och jag sussade sött vidare i flera timmar till.

Sitter just nu och sneglar på klockan. Kan nöjt konstatera att snart är det lagligt att gå och lägga sig igen.

Natti natti

 

Linda & Schäferligan

25 augusti 2011 07:00

Affe var jätteduktig, hann minsann skymta honom emellanåt iaf! :-)
Tror alla var ganska upptagna med sitt och det var inte den mest pratvänliga ljudnivån heller med alla pigga ystra hundar på plats. :-D
Men vi är ju inte där för att socialisera oss själva i första hand utan jyckarna! (även om det är kul med både och..) ;)

Jobba lugnt och förresten är sova helt lagligt redan runt kl. 20 och även tidigare om det är fredag kväll.. ;) :-D

 

Melitta

25 augusti 2011 08:27

Hej hopp! Vad roligt att ni börjar vara synkade tillsammans:) DÅ blir ju allt sååå mycket roligare.

Jag har en helig gräns vi 20.30 tills dess kan vara en ren pina ibland:) Hihi...

Ojjj! vad du ska jobba!

Kramizar på dig:)

 

Jenny

25 augusti 2011 09:07

Linda, Jo igår var han faktiskt duktig på riktigt och det är första gången jag lämnat träningsplanen med ett leende :)Hopp finns även för den envisaste terriern ;)

Nog är det sant det där med hundsocialiseringen, fast runt omkring snacket är ju liksom kronan på verket ;)Roligt förresten att se så många deltagare på planen :D

Melitta, Samvaron med Piraff blir definitivt mycket behagligare och man slipper gå omkring och vara irriterad på honom. Plötsligt blev det roligt att träna hund igen :D

Linda hade en sovgräns runt 20 och du kring 20.30
då tror jag min får ligga vid 20.15 hehe.

Kram på er och ha de så gott.

 

Monica

25 augusti 2011 11:39

jo vad kul att så många har börjat komma till träningarna! Nu är en friluftsdag inplanerad med hbk,vill minnas att det blir lör4sept kl 11.00,samling vid Seskarö kiosken för vidare transport till sjön Temmilahti(tror jag den hette iaf)

 

MO

25 augusti 2011 11:52

Sön4 sep(teflonminnet är befäst hos mig :))

 

Jenny

26 augusti 2011 08:14

Monica, Jippie vad roligt med friluftsdag :) och jag är faktiskt ledig då :D Bara att ladda kameran och fikakorgen tills dess då.

 

MO

26 augusti 2011 21:43

jajemän,o hoppas på bra väder:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...