Efter jobbet i torsdags övertalade jag sambo att ta med mig och Affe på en svampjaktstur, till det avlägsna svampstället. Nu är det egentligen kanske lite synd om sambo för han har inget utbyte alls av våra svampjaktsturer eftersom han är av åsikten att svamp det sparkar man på i skogen. Men frisk luft har väl hittills ingen dött av.

  GPS av märket Affe :)

  Affe "läser tidningen" i friskluftsintaget.

Nu föll det sig faktiskt så att vi hittade svamp denna gång. Inga mängder och inga kolosser men helt lagom för att tillfredställa hitta-svamp-genen.

Affe var med och formligen flög fram i skogen, kors och tvärs. Det blir ju så mycket intressantare när man plötsligt har två personer att hålla koll på.

Torsdagens svampfynd

I fredags blev det ett veterinärbesök (på finska sidan) för Affes del, med sambo med som tolk. Jag har under en tid misstänkt att han har problem med sin hals och det visade sig vara en halsinfektion. Nu blir det medicin i 10 dagar som ska mota bort det onda.

Finska apoteket har lite annat utbud än det svenska och tidigare har man kunnat köpa kortisontabletter till hund utan recept.

Sist jag skulle köpa sådana tabletter (för många år sedan) hade jag stora problem att få fram vad jag ville ha pga. språkförbistringar. Tur som var hade jag svärmor i bilen som fick komma in och översätta. Jag höll nämligen på att gå därifrån med avmaskningstabletter. Jag hade med hjälp av handrörelser försökt få till en ormlik gest men uppenbarligen misslyckats.

Nu skulle jag göra ett nytt försök och kollade med sambo för säkerhetsskull att jag hade rätt finskt ord för orm. Sambo började gapskratta och förklarade att det jag just sagt betydde fluga. Hehe, det är svårt det där med språk.

Jämten Bella har under helgen lämnat oss och flyttat ner till Värnamo. Världens snällaste jämthund garanterat, synd bara att det centrala saknas (än!?) dvs. älgsuget, motivationen och drivet. Citat sambo ”livet är för kort för dåliga jakthundar” Men usch, känner mig rätt ledsen och var på vippen att säga att vi ångrat oss, när de nya ägarna anlände tidigt på lördagsmorgonen.

  Snäll-Bella 

   Bella räcker ut tungan.

Helt galet ont har jag från en punkt uppe i nacken ner en bit på axeln och kan knappt vrida på huvudet. Sömn är en bristvara eftersom jag två nätter i rad vaknat så fort jag rört på skallen.

Har letat min dundersalva från Thailand, Boxing cream. Känslan när man stryker på salvan går inte att beskriva, det är omöjligt att säga om den värmer eller kyler, men lindrar för stunden gör den i alla fall.

Synd bara att den inte tar bort illamåendet och lätta yrseln också, som jag tror kommer från nackvärken.

Thailändsk salva mot värk.

Har bestämt mig för att sätta mig in i min systemkamera (som jag bara ägt i två år nu) för att kunna få ut mer av mitt fotande. Det är en mindre bibel att ta sig igenom men om jag fokuserar på en funktion i taget ska det nog gå vägen.

Har laddat ner, ett för mig nytt och relativt enkelt bildredigeringsprogram. Här nedan syns lite experiment jag gjort med ramar kring mina bilder.

Årets sista jordgubbe!

  Körsbär, tyvärr ej egen odling.

  Denna svamp rekommenderas inte i matlagningen.

Hoppas ni får en fin söndag.

Nu har svampjakten inletts på allvar och det är minsann inget enkelt företag att ta sig till de potentiella svampområdena. Sambo hade i söndags lovat att köra och jaghade tänkt ta med Affe för lite skogsträning men något (viktigare) dök upp och eftersom jag inte kan vägarna, det är svårt att vända, gropigt och dylikt valde jag att hoppa på cykeln istället och trampa iväg, vilket tog över en halvtimme, enkel väg.

      Spegelblankt nere vid ån.

Väl där blev jag högst osäker exakt var jag hittade svampen förra året. Parkerade cykeln och irrade omkring en god stund utan att hitta ett jota. Kändes så totalt meningslöst. Hade jag haft Affe med hade i varje fall han fått sin träning och resan hade inte varit bortkastad. Nu kom jag hem, förutom svamplös, ganska död och fortfarande hade jag kvar att stimulera en överenergisk Affe.

  Åkerbär

Så mot kvällskvisten drog jag på mig mygghatten, laddade systemkameran och fyllde hundgodisfickan, jag och Piraff skulle till blåbärsskogen.

Uppenbarligen inget blåbärsår i år, fick bara ihop någon dl men huvudsaken var att Affe fick vara lös och springa.

  Jag lever upp till bloggnamnet Tokigterrier.

Han gör vida turer medan jag stannar till plockar bär men kommer hela tiden tillbaka, kollar var jag är och vad jag gör, det uppskattar jag. Upptäckte att han verkligen gillar blåbär och varje gång han kom tillbaka efter ett race, tiggde han bär, sötisen. Skulle inte bli förvånad om vi snart konkurrerar om de blåa bären i skogen.

     Jag kan se normal ut också.

Måndag innebär träning på brukshundklubben men ibland har det sin avigsida att bo ute på landet, som exempelvis igår. Efter att precis ha tagit sig hem från jobbet, bara slänga in hund i bilen och köra tillbaka samma sträcka blir stundom övermäktigt.

 Två terrierrumpor. 

Så istället tog jag med Affe och Fanny på duopromenad med lösspring. Tänkte hänga upp Affen i ett träd många gånger under den promenaden eftersom han var sådan pain in the ass på Fanny, hela tiden.

   -   Kom igen då surtant, tjockis, tjockis, spriiiiiing DÅ!

Och där mitt i ingenstans hittade jag kantareller, visserligen inte många och inte stora. Men det lustiga är att de dök upp när jag inte alls letade efter dem, tjohoo.

  Djävulshundar ;)

Men det blev dyra svampar. Plötsligt började Affe, som befann sig en bit framför oss, bete sig underligt och han såg så väldigt förvånad ut. Att det var något förstod jag omgående, min första tanke var så klart orm.

När jag kom närmare insåg jag att det var getingar, jordgetingar för att vara exakt, massor av dem på Affens lilla kropp. Huuu, ryser fortfarande. Försökte vifta bort så många jag bara kunde och sedan fort hem.

Stackars lilla Affe, så olycklig han var, gnydde och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Lite här och var på kroppen poppade det upp vindruvsstora bulor.

Ringde veterinären för att få råd. Det samtalet kostade 200 spänn, bara för att de lyfte på luren på djursjukhuset, men vad gör man inte.

Rådet blev i första hand kortison (hade jag inte hemma) i andra hand Metacam (det fanns hemma)

Gjorde ett försök att ragga kortison och fick napp ganska omgående, så tack snälla, snälla Monica

Redan inom en timme hade bulorna börjat gå ner och idag syns bara lite små svullnader, förutom att han är lite trött och säkert öm. Så mycket den här hunden gått igenom är det första gången jag sett honom bli såpass påverkad och framför allt olycklig.

Då lägger vi till ytterligare en merit? på erfarenhetslistan. Hmmm, vad tror ni mina drömmar handlade om i natt...