Herr Migrän måste ha glömt något för igår kom han minsann tillbaka igen. Migrän/huvudvärk 6 av 7 dagar *yey* Nu är det lyckligtvis bättre igen.

   Hej! Det är jag som är Ruben.

Idag firar jag Rubens 4 timmars kissuppehåll  under natten *hipp hipp hurra* Tänker tillbaka på första natten då han höll sig från kl 23-06, stackaren måste ha varit i koma då.

   Finaste killarna

Har dragit igång den mödosamma ensamhetsträningen. Ett jobbigt men så klart nödvändigt moment. Små, små steg i taget, från att vara själva när jag går i duschen till att jag  hämtar posten osv. Ruben har även fått vara ensam i bilen en liten stund när jag var tvungen att inhandla livsnödvändigheter.

15 minuter var de själva igår och när jag kom tillbaka härjade de som svin. *suck* Hade ju liksom hellre sett att de gått och lagt sig.
Idag blev det 20 minuter och jag passade på att sticka ner fötterna i löparskorna som vilat sedan... eeh.. länge i alla fall. TUNGT var det, fick faktiskt gå sista biten, ovanligt för att vara jag och ge upp. Lite får jag dock skylla på huvudvärken och onda axeln, som definitivt gjorde sig påminda.
Inte blev det bättre av den äckliga skitormen jag såg i diket *ryser* hatar verkligen ormar. Nära att jag kräktes där. Huvaligen, ovanligt stor (lång) var den också. Men som jag sagt tidigare "en död orm är en bra orm"

   Min förskräckliga KAMPhund.

Folk har tydligen överlag lite trist inställning till bullterrier. Har läst om det men trodde inte att JAG skulle stöta på problemet fördomar, i min omgivning.Tråkigt och trist. - Är inte det där en SÅN där kamphund!? 0ch - Vad ska du med den där till?  -Grilla den till middag, hur så?
Äh, så här tror jag. En hund blir vad man formar den till, med olika förutsättningar då. Jag räknar inte med att sambo ska kunna jaga älg med Ruben, det vore orimligt. Och vi lär knappast skaffa oss meriter inom lydnadsvärlden. Men att träna agility och gå spår, att ha med honom på löprundorna och åka skidor på vintern, ska inte vara några bekymmer, bara han själv vill. För det är just det som är med "bullarna" vill dom inte, så vill dom inte och då står du där ute på isen med en hund som vägrar gå en endaste meter till.

Innan migränen vred upp till max under gårdagen åkte jag och Ruben till beachen, vill ju liksom få honom att förstå tjusningen med vatten.  För att komma till målet får man traska en bra bit i lös sand och med en 6 kilos degklimp på armen blir det TUNGT. Ett illa valt tillfälle med tanke på huvudvärken och den dåliga axeln. Att sedan ta sig tillbaka igen ska vi bara inte tala om.

   Det var väldigt blåsigt men ändå varmt och skönt.

   Ruben "in action" men helst inte i vattnet.

   Jag gillar tasspåren i sanden :)

Nu återvänder snart sambo hem igen och blir faktiskt hemma ett tag. Eller hemma och hemma.... Den heliga älgjakten drar ju igång på måndag, så han lär nog ändå lysa med sin frånvaro. Vid två tillfällen under året stannar norra Sverige i mitt tycke och det är vid midsommar och under första älgjaktsveckan. Inget funkar och man kan inte få tag på någon manlig person någonstans...

   Vi passade på att träna på att göra "ingenting" på vägen till bilen.
- Konstig matte som bara sitter på stenen och filosoferar.

   Lycka är att ha en kompis att sova med.

Adjö