Herr Migrän måste ha glömt något för igår kom han minsann tillbaka igen. Migrän/huvudvärk 6 av 7 dagar *yey* Nu är det lyckligtvis bättre igen.

   Hej! Det är jag som är Ruben.

Idag firar jag Rubens 4 timmars kissuppehåll  under natten *hipp hipp hurra* Tänker tillbaka på första natten då han höll sig från kl 23-06, stackaren måste ha varit i koma då.

   Finaste killarna

Har dragit igång den mödosamma ensamhetsträningen. Ett jobbigt men så klart nödvändigt moment. Små, små steg i taget, från att vara själva när jag går i duschen till att jag  hämtar posten osv. Ruben har även fått vara ensam i bilen en liten stund när jag var tvungen att inhandla livsnödvändigheter.

15 minuter var de själva igår och när jag kom tillbaka härjade de som svin. *suck* Hade ju liksom hellre sett att de gått och lagt sig.
Idag blev det 20 minuter och jag passade på att sticka ner fötterna i löparskorna som vilat sedan... eeh.. länge i alla fall. TUNGT var det, fick faktiskt gå sista biten, ovanligt för att vara jag och ge upp. Lite får jag dock skylla på huvudvärken och onda axeln, som definitivt gjorde sig påminda.
Inte blev det bättre av den äckliga skitormen jag såg i diket *ryser* hatar verkligen ormar. Nära att jag kräktes där. Huvaligen, ovanligt stor (lång) var den också. Men som jag sagt tidigare "en död orm är en bra orm"

   Min förskräckliga KAMPhund.

Folk har tydligen överlag lite trist inställning till bullterrier. Har läst om det men trodde inte att JAG skulle stöta på problemet fördomar, i min omgivning.Tråkigt och trist. - Är inte det där en SÅN där kamphund!? 0ch - Vad ska du med den där till?  -Grilla den till middag, hur så?
Äh, så här tror jag. En hund blir vad man formar den till, med olika förutsättningar då. Jag räknar inte med att sambo ska kunna jaga älg med Ruben, det vore orimligt. Och vi lär knappast skaffa oss meriter inom lydnadsvärlden. Men att träna agility och gå spår, att ha med honom på löprundorna och åka skidor på vintern, ska inte vara några bekymmer, bara han själv vill. För det är just det som är med "bullarna" vill dom inte, så vill dom inte och då står du där ute på isen med en hund som vägrar gå en endaste meter till.

Innan migränen vred upp till max under gårdagen åkte jag och Ruben till beachen, vill ju liksom få honom att förstå tjusningen med vatten.  För att komma till målet får man traska en bra bit i lös sand och med en 6 kilos degklimp på armen blir det TUNGT. Ett illa valt tillfälle med tanke på huvudvärken och den dåliga axeln. Att sedan ta sig tillbaka igen ska vi bara inte tala om.

   Det var väldigt blåsigt men ändå varmt och skönt.

   Ruben "in action" men helst inte i vattnet.

   Jag gillar tasspåren i sanden :)

Nu återvänder snart sambo hem igen och blir faktiskt hemma ett tag. Eller hemma och hemma.... Den heliga älgjakten drar ju igång på måndag, så han lär nog ändå lysa med sin frånvaro. Vid två tillfällen under året stannar norra Sverige i mitt tycke och det är vid midsommar och under första älgjaktsveckan. Inget funkar och man kan inte få tag på någon manlig person någonstans...

   Vi passade på att träna på att göra "ingenting" på vägen till bilen.
- Konstig matte som bara sitter på stenen och filosoferar.

   Lycka är att ha en kompis att sova med.

Adjö

 

Pirjo

28 augusti 2013 19:23

Stackare!!! Hoppas skalle och axel blir bättre snart, eller helst NU. Fina bilder på sötnosarna :) Kram

 

melitta

29 augusti 2013 07:20

Hejhopp:) Som vanligt är det helt underbara bilder du delar med dig:) Du vet om du behöver en ledig helg eller nå... Nygatan:) Vi tar gärna emot din kamphund;) *fniss*... Det är oftast okunskap hos människor som gör att dem kommenterar saker dem vet väldigt lite om.. Trist att man måste orka bry sig om allt o alla:)
Du gör det så bra:)

Älgjakt.... ja det är ju tur att alla i den familjen inte har jakt intresse.... Nog med allt det andra;) hehehe...

Kramiz

Jenny

1 september 2013 08:58

Hej och tack för besöket :) Ruben sov gott efter sitt "lilla" bullefnattrace ;)
Det är så värdefullt att han får möjlighet att umgås med L & H

 

Krokii

30 augusti 2013 07:56

Som hundägare blir man så less på all okunskap som finns om hundar.. Jag har ju en svart labbe och har själv fått höra kommentarer som att "vad är det där för en kamphund?". För att inte prata om en hundrädd kille som spottade efter oss och kallade oss fula ord. Själv har jag blivit sugen på att skaffa en "bulle" efter att ha sett alla underbara bilder på Ruben. Sån liten söt kille :) Har bara hört väldigt positiva saker om rasen och att det är en riktigt go familjehund. Så man får bara ta några djupa andetag och låta trista kommentarer rinna av en som vatten. Alla vi andra ser ju hur fin både Ruben och Affe är!!

Kram♥♥

http://krokii.bloggplatsen.se

Jenny

1 september 2013 08:51

Det är sant, okunskap är en stor bov i dramat :(
Är ju min första "bulle" men det verkar vara en underbar ras. Men speciell och högst egensinnig. Pust, tålamod och åter tålamod :)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...