Första nätterna sov Affe i sin lilla väska som jag ställde i sängen. Det var han trygg och nöjd med ända tills jag en natt vaknade av att han flåsade och var stekhet. En liten väska, inredd med fleecefiltar och omgiven av duntäcke blev för mycket så i natt blev det golvet, bredvid min säng i hage av kompostgaller. Inte alls populärt till en början, ca 3 minuter sedan gav han sig och somnade. Lyxigt?! Jag veeet :D Han har vaknat några gånger under natten men det har räckt att jag sträckt ner handen.

Måste säga att han nattetid är riktigt bra på att hålla sig. Var ut igår sista gången vid 23 tiden och han höll sig ända till 4.30 imorse. Tur det för det har verkligen ösregnat i natt.

Han och Fanny går bra ihop men lite häxan surtant blir hon när han biter i hennes fårskinn, när hon har tuggben eller när han sniffar på oönskade ställen.

Ställde honom på hushållsvågen imorse, hela 2.1 kg väger jätte-Affe.

Annars så tränar vi ljud av alla de slag (eftersom jag upplever honom som rätt vaksam på nya ljud) och mycket passligt har vi haft svärfar på taket som grejat med skorstenen. Det har bankat och skruvats, helt perfekt. Men åh så svårt det är att tänka i motsatt riktning. Man vill ju så gärna skona och bespara honom från obehag men att undvika leder dessvärre inte framåt, det vet jag. Så nu har även raket och smällar CD inhandlats.

Glad åt människor är han =) och igår bad jag en äldre herre som kom på besök, att faktiskt hälsa på hunden, till skillnad mot Emil där kommandot var det motsatta.

Har funderat en hel del på när bekymren med Emisen började och idag hittade jag svaret i "Emils bok" en slags hunddagbok, där jag skrivit in olika händelser.

Den 13 mars 2006 har jag skrivit  "Jag är mycket fundersam över Emil, han känns inte "stabil" Han morrar åt andra hundar, ganska aggressivt. Mot Fanny är han hemsk. Idag är jag nästan säker på att morrade åt mig. Vad har jag gjort för fel?"  Då var han 5 månader.....

Så mina vänner, den här gången ber jag er ödmjukast om hjälp med hantering och hundmöten mm, samt ber en stilla bön att det ska gå bättre denna gång.

Saknar innerligt vår läromästare, jämthunden Tito. Han var en riktig klippa när det kom till att introducera valpar, lugn och ganska ointresserad men tålmodig till tusen. Jämtarna på gården idag, de tre brudarna Alba, Bella och Alma är alltför dampiga och våldsamma för att släppa ihop med en mikroskopisk Affe.

Och så avslutningsvis det ni väntat på Affe-bilder =)

Alltid något i munnen, här en fleecefilt

Och här en rosa noshörning  

Affe försöker sova, men inte Fanny :)  

Förvildad raggsocka till höger 

En fin Fanny

Dags för tupplur så man orkar köra ett race igen