Har senaste dagarna gått omkring med en konstig, obeskrivbar känsla inombords, omöjlig att sätta fingret på men något är inte bra. Så igår kom jag på vad det handlade om. Emil så klart, jag saknar min Emil. Vi har flyttat hem och han borde vara här hos mig. Han är den saknade pusselbiten och orsaken till den olustiga känslan av tomhet och vemod som infunnit sig. Det gör så ont, ska det aldrig bli bättre.....

Fanny och Emil medan de ännu var vänner :)