Orolig att jag dött?  

Kan då meddela att jag lever i allra högsta grad men energin och tiden har inte riktigt räckt till för blogggande.

På Valborgsmässoafton fick vi äntligen flytta in i huset, efter ca 8 veckor i exil. Det blev omgående problematiskt eftersom mitt läkarbesök, samma dag innebar en ny kortisonspruta i hälen och därmed förpassning till orörlighet    Man vill så mycket, så går det inte. Vi får helt enkelt ta lite i taget och det nödvändigaste, säng och köksbord finns iallafall på plats.

Resultatet i huset då? Jo, vi är jättenöjda bägge två. Det är roligt när alla ens val man gjort  smälter ihop till en enhet och det blir snyggt. En tapetbit här, en kakelbit där allt i små delar, det har inte varit helt lätt att få ihop, kan jag tala om.

Ett litet orosmoment är golvvärmen i ena delen av badrummet som inte vill komma igång. Jag ser framför mig, tydligt och klart hur de måste slita upp klinkersgolvet för att fixa eländet. Men för att kunna få bort golvet måste de först riva garderoberna, handfat och toastol HJÄLP! Ska inte måla fan på väggen, men med mitt 2010 är ingenting omöjligt..

Ska försöka få in lite bilder när värsta oredan är undanröjd. Borde nog plocka fram piskan och mana på kära sambo att han ska plocka lite snabbare   

Just det, snart är det Affe-dags, vilket i dags läget innebär att husse kommer att få ännu mer att göra    Personligen (pga mitt fottillstånd) kommer jag att hålla mig till gullandet och mysandet medan husse får sköta springeriet och torkandet. Han kommer att bli stormförtjust, hihi.

Ha det gott..