Och jag har tillbringat den på Ica och det är först nu efteråt, när det lugnat ner sig som man kommer ihåg att man har en kropp med axlar och nacke som onda tillbehör. Att säga att det varit hysteriskt är en underdrift. Jag har stött på många "intressanta" människor under denna påskperiod. Jag fick i lördags en sjuhelsikes utskällning för att jag inte kunde prata finska. Dagen fortsatte med det ena värre än det andra. Kunder som gjorde översvämning i kaffeautomaten när pressade in kaffeknappen utan att ha en mugg under. En annan ville inte förstå att de grillade korvarna inte var färdiga vare sig denne tog meny ett eller två (dvs samma korvar men olika bröd) När klockan äntligen blev fem och jag fick gå hem var jag gråtfärdig.

Söndagen var Icafri och jag ägnade mig åt att stapla 6 pallar ved. Det tar sin lilla tid.

Valparna är nu fem veckor och igår fick de för första gången hälsa på världen utanför. Det var med andra ord valpbesök i snön.