Tror vi blåser bort, åtminstone är det nog viss risk att taket inte finns kvar när jag kommer hem från dagens arbetspass. Plusgrader samt sol har vi och det snöar inte, kan inte vara annat än nöjd.

Men att promenera med Affe när det blåser smådjävlar är inte roligt. Ni vet sådana där små tunna skal från björkstammarna som inte väger någonting och som dansar omkring på marken och i luften när det blåser. De ska infångas, allihop enligt Affe som kastar sig hejdlöst framåt, bakåt, uppåt och neråt, helt galen.

Han lyckades med konststycket att smita idag (igen) och satte naturligtvis efter sitt virvlande objekt. Men kom tillbaka på första inkallningsförsöket, strålande.

Jag känner att jag börjar hitta tillbaka till gamla gängor igen, att jag mer och mer börjar bli mig själv, att det finns lite mer driv, motivation, effektivitet och ork.

Igår till exempel hade jag utbildning på förmiddagen som var tänkt att hålla på nästan fram till mitt ordinarie arbetspass. Men kursen slutade tidigare och snabbt som ögat styrde kosan hemåt och hann där igenom gå på promenad med båda vovvarna, innan det var dags att åter åka tillbaka till staden och arbeta. Effektivt och välgörande för både mig och vovvarna, som annars skulle ha fått en promenadfri dag. Detta hade jag inte mäktat med för kanske 1 månad sedan.

På väg in till jobbet igår fick jag syn på denna vovve (fotot nedanför), ser lite uppkäftigt ut när lilla strunten ligger på instrumentpaneler och kikar. Tjuvfotat, såklart och jag var en aningen nervös att bli ertappad av ägaren   

Vakthund?

Nu mot work och dagens pass. Vi får tydligen besök av allra högsta hönsen inom Ica idag, kanske man skulle ta på sig en ofläckad mundering.