Ringde imorse till Kalix kreatursstation, förlåt veterinärstation    Har inga höga tankar om dem och utnyttjar dem bara till sådant som ”hemma”veterinär Jenny redan konstaterat.

Fannys infekterade ögon är ett sådant typ fall. Har i en veckas tid tvättat och spolat hennes ögon men inte fått bukt med problemet.

Nu hämtar man ju inte bara en tub med Fucithalmic (ögonsalva) på apoteket. Nej, det vill till ett besök hos veterinären och Kalix med sina 5 mil känns som ett stenkast jämfört med Gammelstads 13.

Frågade i förbifarten om de avlägsnar tandsten, vilket de gjorde och det fanns tid idag, så jag nappade. Dumt kanske eftersom väl där hann jag ånga mig 500 gånger.

En ny, väldigt ung veterinär, så ung att jag med mina 36 år kände mig som mormor Jenny, ropade upp oss. Denne inledde med en grundlig undersökning av hennes ögon och jag var på vippen att tala om att det varken är fel på tårflödet eller några sår i ögat. Men att vara noggrann är en dygd och väldigt ok så jag lät veterinären göra sitt jobb   Men jag undrar om denna någon överhuvudtaget lyssnat när jag beskrev förloppet med hennes besvärade ögon.

Nå väl, h*n försvann iväg, letade ficklampa, bytte batterier, försvann igen och jag stod som ett frågetecken. När det sedan kom till Fannys spruta med lugnande blev jag riktigt bekymrad. Ursäkta mig sa h*n jag ska hämta ett preparat till och försvann iväg med kanylen i högsta hugg. Tänkte nästan ta Fanny under armen och gå. Det hela kändes så oseriöst och jag var så orolig att jag nästan kräktes, visste h*n alls vad h*n sysslade med.

Av någon underlig anledning verkade dock Fanny känna förtroende för denna person (att vara hos veterinären är det värsta hon vet, näst efter att klippa klorna) Men vid denna veterinärs beröring blev hon alldeles lugn, stilla och slutade darra. Det var så otroligt fascinerande, nästan magiskt och faktiskt första gången det hänt. Litade Fanny på denna någon så fick väl matte göra likadant.

Fanny fick sin spruta och somnade (blev lugn) inom loppet av någon ynka minut. Kändes så obehagligt att sitta där med henne i famnen och känna henne bli lealös. Antagligen blev det lite extra påtagligt eftersom det var samma rum som jag och Emil var i, när han fick bli en änglahund.

Allt gick bra så nu är hon ren och fin i munnen men har en baktand som är pyttelite lös. Men den får de allt ta hand om i Gammelstad, inom snar framtid.

Affe trattar på med sin ”fån”tratt och operationssåret ser fint ut. Men han var lite dämpad på dagens promenad så han har nog ömt trots metacamet.

Insåg plötsligt att jag under denna vecka kommer att ha akuta hundproblem om sambo som beräknat beger sig iväg och parar Alba. Att ha hundarna ensamma från 11.30- 21.15 funkar ju inte alls.

Speciellt sådana här gånger önskar jag verkligen att jag skulle ha mina föräldrar närmare än de 110 milen som ligger emellan oss  

Lyckades med nöd och näppe få till en liten ändring i torsdagens pass, men jag blev inte populär och jag som inte gillar att vara till besvär.  

Idag har vi, i mitt tycke haft årets första riktiga vårdag. Ett kännetecken är att jag klarar mig på promenaden UTAN mina älskade täckbyxor.

Inför hundpromenad två var jag till och med tvungen att skala av mig långkalsongerna och då mina vänner då är det varmt  

Men snabbt ändrades vädersituationen och på väg hem från Kalix så regnade det istället.

Vinter adjö, hej då all snö.