Har imorse varit och avslutat träningsveckan på gymmet. Knöt ihop säcken med 5 km löp, vilket lägger distansen till totalt två mil denna vecka. 

Dagens träning i övrigt blev ett stresspass eftersom jag ville hem till den trattförsedda Piraffen. 

Han är ju så infernaliskt duktig på att krångla sig ur saker och ting så jag är lite bekymrad över att han ska lyckas bryta sig ur tratten. Men än hade han inte lyckats. Dock skrämmer han nästan livet ur stackars Fanny när han banar väg mellan stolsbenen med hjälp av tratten. Fram ska han ovasett något tar i eller är i vägen.

Klockan 6.45 i går morse hoppade alltså jag och Affe i bilen och begav oss mot djursjukhuset och den stundande kastreringen.

En vansinngt vild och galen Affe som vanligt och veterinären sa lite försynt, "om han varit människa hade man kunnat ana någon bokstav". - O ja svarade jag, MÅNGA BOKSTÄVER. Jag har av en vän fått förslaget ÄL på bokstäverna: Älskar Livet och har själv lagt till IFF (ÄLIFF) Älskar Livet I Full Fart. Det är min Affe det  

Hans invägning var en aning problematisk då myror i baken gjorde det svårt att få fram en fast vikt. 6.8 kg blev i alla fall slutresultatet och gissa om jag blev paff. Trodde faktiskt att han vägde mer. Men det är klart, dagliga promenader och större rörelse yta inomhus sätter ju sina spår. Lite för tunn är han just nu men få se hur han kommer att lägga på sig efter kastreringen.

Nästa problematiska dilemma var lyssna på hjärtat. Efter tiotusentals Affepussar gav veterinären upp med orden – det låter i alla fall snabbt.  

Affe traskade glatt i väg med veterinären utan att så mycket titta efter matte, vilket jag tycker är så skönt. Tänk om det skulle vara så hemma också.

Fick direktiv att hämta honom kl 16 vilket innebar en heldag i Luleå. Jag hade hoppats på att få hämta honom vid 13, suck.

Var så klart tvungen att börja med fika (annars orkar man inte slösa pengar) Detta är något jag överhuvudtaget inte kunnat tänka mig att göra på egenhand för bara några år sedan (och då menar jag fikat, slösa har jag alltid kunnat oavsett sällskap eller ej) Jag tror att jag kanske upplevde det som en obekväm och lite pinsam situation att sitta där själv, super fånigt!

Men det var då, inte nu längre, nej då. I dag har jag lärt mig att uppskatta mitt eget sällskap   He he, vad egocentriskt det där lät då. Vad jag menar är att jag inte har några problem att sitta själv och avnjuta mitt fika i godan ro, titta på folk och kanske surfa lite med mobilen, it works helt enkelt.

Mitt fika, en wrap med kycklinggojs, kaffe latte och en gigantisk blåbärsmuffins

Blev inte så mycket till shopping eftersom det var urplockat och dåligt med storlekar. Dessutom är vårkläderna på intågande och vem vill klä sig i pastellfärger och kort, kort när det är flera meter höga snödrivor utomhus, inte jag iallafall.

Dagen rann i väg och plötsligt var det dags att hämta lilleman. En glad men lite vinglig lilleman. Allt hade gått bra så nu är han nötlös, trattförsedd och lite moloken. Metacam i en vecka framöver är det som gäller.

Lite tjatiga bilder på Fanny och Affen, kanske. Men varje gång jag ser dem så här nära slår mitt hjärta frivolter av lycka och jag måste bara föreviga tillfället. Så stort och betydelsefullt är det alltså för mig.

Fanny och Affe  

Här nedan är en bild på min masstillverkning av mackor (blev nog 18 stycken) till våra övernattningsgäster. Som ni ser individuellt inplastade och försedda med "innehållsdeklaration" Ordning och reda   Jag hann dessvärre inte träffa gästerna, jag sov när de kom och de sov igår när jag åkte men mackorna hade fått godkänt. 

Ha en riktigt trevlig helg.