Just precis nu när jag skriver denna mening ligger mina vovvar och sover på golvet med knappt 30 cm mellanrum, utan galler eller annat som särskiljer dem. Jag tror knappt det är sant.

Igår kväll beslöt jag helt plötsligt att det var dags att släppa ihop hundarna, bära eller brista. Vet inte om Fanny tyckte detta var så jätterolig födelsedagspresent men det krävs ju liksom att hon är delaktig.

Först var hon verkligen häxan surtant och Affe var mer eller mindre galen, jag var helt övertygad om att han skulle gå sönder i sina ben och vara halt idag. Men så roligt han hade och vad ivrig han var.

Han lärde sig rätt snabbt att Fannys bakdel var ett ställe man bör hålla sig ifrån om man vill ha nosen i behåll. Lilla fröken tinade upp efter en stund och var riktigt tillmötesgående, så underbart att se.

Målet för kvällen fick bli att han skulle kunna koppla av så pass att han lät henne ligga i fred i korgen. Här var jag emellertid tvungen att ingripa (vilket jag även fick göra tidigare när han blev alltför uppspelt och rasade omkring)

Jag placerade helt enkelt mig själv mellan Fanny, som låg i korgen och Affe och hindrade Affes varje försök att gå fram till Fanny. Det tog 5 minuter sedan la han sig bredvid, yes!  

Jag flyttade mig och naturligtvis försökte han igen, men jag var snabbt där och blockerade och han la sig på nytt. Lilla Fanny var helt totalt slut, Affe också och jag med för den delen.

Hade tänkt åka och träna imorse men jag var så orolig för Affes ben, så jag beslöt mig för att skjuta upp den eventuella vissheten lite till och slumrade vidare.

Men han var inte halt, hurra och han har dessutom sovit gott hela natten utan att knöla runt i sin korg som jag misstänker att han gör när han har det lite besvärligt i benet.

Nu är det ju bara att köra på stenhårt. Så efter morgonens promenadrunda (här väljer jag än så länge att gå med dem separat eftersom Fanny har befogenheten att vara lös och jag misstänker att Piraffen kan vara rätt sotis på denna rättighet) släppte jag ihop dem igen och den här gången var det betydligt enklare. Ni minns meningen jag inledde med? Så är det fortfarande och i ett vingslag blev det plötsligt så mycket roligare att ha hund igen. Hoppas, hoppas nu bara att hans ben håller.

Vet ni vad jag just upptäckte? Att jag kunde gå på toaletten utan att han följde efter och det mina vänner, det är verkligen stort, snudd på ett mirakel.

Jag är inte så mycket för horoskop och sådan prylar men i morgonens tidning stod det för vädurens tecken:

”Du har nu kraft och mod att ändra på ett och annat i din tillvaro – och sällan har så många faktorer samverkat till din fördel”

Och så känns det faktiskt nu, undrar om det finns något mer det är dags att ändra på.

Jag är ledig idag och befallde sambo som begav sig till staden att inhandla skidvalla. Siktar på att ta mig en liten runda senare idag, hoppas svärfar varit flitig och dragit upp ett spår.

 

Majako

7 mars 2011 16:38

Vad underbart att se fröken Fanny och busiga Affe tillsammans jätte fina bilder.Affe kanske också upplever det som ett mirakel att vara fri och vågar släppa taget om matte nu får han lära sig känna Fanny på sitt eget sätt.Vi håller tummarna för att Affes ben håller och att ni får många fina stunder tillsammans. Kramar från oss

 

Jenny

8 mars 2011 11:14

Jo, det är helt underbart. Kan för oinvigda säkert verka som en skitsak men för mig är det stort. De har ju inte fått vara tillsammans sedan i juli, det är lång tid.
Ja, nu hoppas vi att det inte blir tråkigheter med hans ben, nu när allt annat går så bra.
Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...