Ibland går det upp ett ljus   och man inser att man är lyckligt lottad.

Dagens lyckliga aha-upplevelse har med mitt jobb att göra och framför allt med de personer, kollegor som fixar och donar med scheman och arbetstider  

Jag har inte varit och är ännu heller inte någon lätt anställd att ha och göra med. På det stora hela kan man säga att jag gör lite som jag själv vill, dvs. kommer och går när det passar (Affe)  

Det pusslas och flyttas och som en kollega sa, ”jag ska se om jag kan trolla med knäna” och det kunde hon.

Jag funderar nu på hur i hela världen jag ska kunna visa min tacksamhet, att säga tack känns så fjuttigt när det betyder så mycket för mig.

Dagens största, rödaste ros   av tacksamhet får jag nog iallfall tillskriva min chef i förbutiken som utan knussel tog mina sista timmar kommande lördag.

Att ha Affen ensam hemma mellan 9.30- 17.30 är ju helt otänkbart och jag har haft en panikklimp i magen sista dagarna hur problemet ska kunna lösas.

Tanken var från början nämligen att sambo skulle ha hunnit komma hem från sitt parningsuppdrag innan dess. Men som läget är nu har han inte ens kommit sig iväg än.

Värdet på Albas blodprov visade i tisdags ännu under 0.2 och ska upp i mellan 2-5.

Idag väntas nytt provsvar och har det inte stigit nu måste det vara något galet. Veterinärerna både på finska och svenska sidan rynkar sina pannor och är förbryllade. Varför värdet inte stiger kan de inte svara på. Hon är idag på löpdygn 22.

Igår på väg hem från jobbet var jag med om skummaste väderomslaget någonsin. Nästan hemma såg det plötsligt ut som en vägg av tät rök eller möjligtvis extrem dimma och gränsen var verkligen knivskarp. Det visade sig vara snöblandat hagel och väl inne i detta såg man inte ens motorhuven på bilen.

Jag har aldrig någonsin varit med om så dålig sikt och underligt väderförhållande. Att stanna bilen mitt på vägen var ingen bra idé, även om det var vad jag helst velat göra, men visste ju inte om jag hade någon bakom mig. Så det var bara att rulla fram i snigelfart och hoppas och be att man inte hade någon framför sig, att man höll sig på rätt sida av vägen och framförallt inte hamnade i diket.

Jag tog mig helskinnad hem och som genom ett trollslag förvandlades vädret igen. Snöandet och vinden avtog lika plötsligt som det inletts och jag kunde ta Fanny på en promenad.

Önskar jag haft systemkameran med mig, mobilens kamera gör inte riktigt himlen rättvisa men här är några bilder jag tog efter ”ovädret”

Fluffiga molntussar

Solens strålar letar sig fram bakom molnen.

Heaven on fire? 

Kvällen tillbringas Ica   

 

Faster Britt

24 mars 2011 13:24

HURRA, HURRA för dig idag! Stort GRATTIS på födelsedagen. Hoppas du får en bra dag.
Synd att du bor så långt bort, annars skulle jag gärna ställa upp som hundvakt. Den här veckan har vi hand om Flisan. Jättemysigt. Man saknar verkligen hundarna.
Kram från hela familjen

 

Moster

24 mars 2011 13:53

Grattis Jenny på födelsedagen, Hoppas att du och hundarna får en bra dag i dag, och Peter med om han är hemma än... KRAMAR.. FRÅN::MOSTER;;;;;,,

 

Melitta

24 mars 2011 18:52

Det är inge vanlig dag, för det är jennys födelsedag... Hurra Hurra hurra;)
Måååånga grattis kramar;) Från oss alla på Ringvägen;)

 

Malin

25 mars 2011 08:41

oj oj oj - verkar som jag missat din födelsedag,
GRATTIS JENNY en dag i efterskott!!
Skönt att det löste sig på jobbet
för Affes räkning!

Håller tummarna att Alba's prov går upp
så husse kan komma iväg till Finland!

Här är det sjukläger - bläää..
Ha en skön helg!

http://www.madofi.se

 

Jenny "den evigt unga"

25 mars 2011 10:25

Tackar så mycket för alla grattisar :)
Numera är det ju inte så roligt att fylla år, fast vad är väl ett årtal mer än en siffra på ett papper =D
Kram Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...