Det är lite glest mellan uppdateringarna nu men jobbet kräver sitt och förlusten av Fanny är krävande i sig. Kan väl erkänna att jag haft en liten inspirationsbrist. Ska dock försöka bättra mig, jag vet ju att ni vill ha koll på läget.
Så här kommer äntligen lite nya bilder på valparna. Första sekvensen är på Kikkas valpar och andra sekvensen på Lottas.

En död gris är en bra gris.

   Jobbigt att leka.

        Affe fick lite presenter. En ny skål, en "slick"deo och
nya aktiverings prylar.

Eftersom valpköpare nu börjar anlända har jag märkt upp Lottas valpar som numera går under namnen Fru Blå, Fru Turkos och Fru Neutral. De 3 hanarna har samma beteckning fast med Herr framför då.

   Fynd på den offentliga toaletten.

Affe tillbringade fredagen hos veterinären, dels för munsanering och dels för att kolla upp sin hals. För tredje gången fick de bränna bort små rester av de före detta halsmandlarna. Mycket ovanligt enligt veterinären och inget han varit med om tidigare.

Tjing

Vet ni vad det är för dag idag?

Jo, det är ju Affes födelsedag.

Hipp hipp hurra för Affe som

fyller 3 år idag.

Törs knappt skriva det här inlägget med tanke på att lilla Fanny fick somna in dagen efter sin födelsedag. Men klart Affe-Fisen ska uppmärksammas, eller hur.....

   Fanny var lite kritisk i början.

  Men det gav sig rätt snabbt. 

      Första mötet med jämtarna.

   En prydlig liten herre.

   Inte fullt så prydlig längre.

   Affe-pigg

   Med kompisar.

   Affe-fladdermus.

Sambo har varit hemma på blixtvisit i några dagar och vi passade på att avmaska samtliga hundar samt klippa klorna på småttingarna. Många klor blev det att klippa, pust, närmare bestämt 234 stycken.

   Lika som bär.

Lottas valpar har fått större ytan att röra sig på i och med att vi tagit bort ena väggen i valplådan. Det blev liksom nödvändigt eftersom några av valparna kom på "tricket" att ta sig över kanten. Där satt de sedan på utsidan och pep olyckligt. Dumsnutar.

   Snygging.

  Så nära men ändå så långt ifrån. 

   Bildgåtan! Hur många valpar i högen?

Här och nu försöker vi hitta tillbaka till en vardag utan Fanny. Hon var ju delaktig på så många sätt och som sambo uttryckte det, - man fattar inte riktigt att hon är borta, så sant. 
Hans största sorg är nog att han inte hann ta farväl av henne och jag förstår honom. Han var totalt ovetande och fick chockbeskedet när han ringde mig, 5 minuter efter att jag lämnat veterinärstationen. 
För att vara på säkra sidan sa han nu ordentligt hej då åt Affe innan han åkte tillbaka till jobbet, vilket jag påpekade inte alls var nödvändigt. Fast å andra sidan, man vet ju aldrig och tur är väl det.

Mitt i all ledsamhet kan jag ändå känna att det är otroligt skönt att inte längre behöva oroa sig för henne, vilket jag gjort nästan konstant de sista månaderna. Hon lider inte längre och det är det väsentliga.

   Affe myser i korgen.

Hur går det för Affe-fisen då? Jo, ganska bra, tror jag. Han har varit lite låg och sovit massor sedan dagen D i torsdags. Hans nya livssituation innebär ju en hel del ensamhet, vilket han inte alls är van vid men jag håller tummarna att det ska gå bra.

   Kallt, kallt, kallt men vackert.

-     -

Man ska glädjas åt det man har kvar istället för att sörja det man förlorat. En sanning med modifikation?  Men jag försöker, verkligen...

Vill börja med att tacka alla som på ett eller annat sätt hört av sig de senaste dagarna, ingen nämnd och ingen glömd. Tack, det värmer i hjärtat.

    FANNY  

   Affe med sina adopterade bäbisar.

Gapa stort! Tandläkar-Affe kontrollerar tandstatus.
Jepp, piraya-piggarna är på gång, gud hjälpe oss....

     Kikkas valpar i en myshög

   Längd = tre valpskallar :)

  Liten björnunge?

    En som saknar sin kompis.... 

            Affe har fått följa med på skidturer i
skogen, både igår och idag.

 
Jag uppskattar verkligen sällskapet.

 
Ett ljus brinner för Fanny.

Har ett nytt kameraobjektiv som jag inte riktigt är vän med ännu, därav färgskiftningarna på fotona i dagens inlägg. Objektivet är nog kalasbra, när jag väl lär mig använda det på rätt sätt.

I båda valplådorna morras det massor, gruffas och småskälls. Det var någon tuffing som mopsade mot Affe igår, vilket han brydde sig kvastskaft om. Man kan nog lugnt påstå att dessa valpar är terriersocialiserade och i min värld är det enbart något positivt.

Lottas valpar tultar omkring, om än något onyktra. I Kikkas låda är det ännu en kombination mellan att gå och hasa sig fram. Lottas valpar har en snittvikt på 1226g och Kikkas 891g

-      -

Jag vill bara skrika rakt ut och gråta tills det inte längre finns några tårar kvar att gråta. En bit av mitt hjärta har åter förlorats och kommer aldrig att kunna ersättas.
Min älskade lilla Fanny, Snuan, busungen, finns inte längre och jag kan inte fatta att det är så.
Ont, det gör så ont och sorgen är obeskrivlig.
Men hon har det bra nu, det vet jag, älskade lilla hund. Det kommer aldrig att finnas någon som du lilla Fanny.

Matte älskar dig

Ingen valpuppdatering idag av förklarliga skäl och inga detaljer om Fanny, det orkar jag inte.

Hipp hipp hurra

Idag är det ingen vanlig dag,
för idag är det busunges
födelsedag
Hipp hipp hurra
för Fanny
10 år idag.

    Affe i rollen som kärleksfull storebror.
Älskade lilla vän.

När man fått ordning på jämtarnas magar då börjar Fannys att krångla (igen)och just låter det ungefär som en tvättmaskin i magen på henne. Skit också. Nu kör jag med majsvälling och morotspuré och hoppas på det bästa.

   Här har vi en som lärt sig Affe-läxan, tassarna i vädret
när man sover.

   Affe inspekterar och sätter betyg MVG

   Gäääsp, det är jobbigt att gå i Affe-skolan.

   Idag stod det tvättning på schemat.

Berättade ju tidigare att jag lagt in en korkmatta i Kikkas valplåda för att slippa papperstugget. Idag gjorde jag samma sak hos Lotta och som barnvakt, assistent och allt i allo hade jag med mig Affe, som gjorde ett strålande jobb att hålla rätt på de små.

   Lycka är att borra ner nosen i en mjuk valphög.

När "jobbet" var avslutat och jag säger till honom att det är dags att gå, slänger han sig raklång bland alla valparna, gör sig tung och vägrar följa med. Valparna verkar gilla sin nya kompis och surrogatmamma.

   Kram på dig Affe.

   Hallå där, inte alla på en gång.

   Nu är det din tur.

   Har du borstat tänderna idag, lilla valp?

   Ja, farbror Affe, titta själv så får du se.

   Än så länge tandlösa men de har börjat kivas lite sinsemellan.

Just nu är jag lite bitter, eftersom det snöar ute. Vilket betyder att mitt finfina skidspår som svärfar under gårdagen var ute och drog, håller på att snöa igen.
Jag var och provåkte det i förmiddags och vilken skillnad det var. Jag har fortfarande rätt ruttet glid framåt men det gick ändå betydligt snabbare.
Det känns verkligen bra att kunna byta ut gymmets sunkiga, unkna luft och svettiga redskap mot en skidtur i skogen. Dessutom sparar man ju in en körsträcka till och från stan.

      Det här är livet... Förutom mat och promenader då.

  Ha det gott  

Jag hoppas verkligen att ni inte är mättade på valpbilder? För här kommer lite fler :) Idag är det bara bilder Kikkas valpar.

   Liten men naggande god.

   Kikka med sina små. Vissa väljer bättre ställen att sussa på, andra
väljer sämre ;)

Idag fyller Lottas valpar två veckor, hipp, hipp hurra. Jämfört med Kikkas valpar känns de verkligen enorma och har en snittvikt 1019g. Kikkas valpar, som idag har börjat öppna sina små blå, ligger på snittvikten på 716g

   Praktiskt att använda mammas lår som täcke.

Trots mina idoga försök att tömma jämtarna på energi (frågan är väl vems energi som töms) så envisas bägge två med att riva papper i valplådan. Kikka, den dumsnuten, roar sig dessutom med att svälja valda pappersbitar och med den naturliga påföljden, dålig mage. Nu har jag ledsnat på rivandet och den dåliga magen så jag har bytt ut pappret mot en bit korkmatta. Få se hur länge det tar innan den är i molekyler.

   Någon sover sin skönhetssömn.

-Slut på del 1, valp uppdateringen-
      

-Del 2, blandat- 

Jag har varit så arg idag, så arg att nästan tårarna kom, en bieffekt när jag blir på gräsligt dåligt humör. Varför?
Skrotade gymmet imorse till förmån för en ljuvlig skidtur i solen. Och här måste jag be om ursäkt för mitt dåliga ordförråd, jag måste svära. Fy fan vad jobbigt det var.

Vi talar alltså om skidturen från hell. Så dåligt glid framåt men väldigt bra glid bakåt, inte optimalt alltså.
Min gamla sträckning, i en av de ädlare delarna, som ganska nyligen blivit bra, gick upp igen.
Inga spår att åka i, bara trögt, trögt, tröööögt. Och i den relativt branta nedförsbacken var jag tvungen att staka för att komma någonstans, då förstår ni hur dåligt det gled.

En snabb blick på mobilens träningslogg styrkte mina misstankar, jag brukar gå raskare per kilometer än vad jag idag gjorde med skidorna på.

Stavgång med skidor, den nya träningsmetoden. *haha* Fattade ett beslut att ALDRIG åka skidor igen men nu har snälla svärfar varit och dragit ett riktigt spår åt mig, så imorgon blir det rendezvous i skidspåret.- May the glid framåt be with me-

Livet går vidare, det gör det alltid. Man tar sig vidare och ur händelser, lite tilltufsad och kanske en aning sargad men man tar sig vidare.
Det trodde jag inte idag för tre år sedan när jag fattade mitt livs svåraste och tuffaste beslut och lät Emil somna in. Emil, terriern med stort T.

   Emil

Jag skulle inte vilja ha en ny Emil. Han kunde ha varit typbeskrivningen för en riktig problemhund, av värsta sorten. Men resan vi gjorde tillsammans var makalös, hans framsteg var enorma och så otroligt mycket jag lärde mig under resans gång, jag bär på erfarenheter få förunnade.

Jag tänder fortfarande ljus för honom och runt min hals hänger ständigt en berlock med inskriptionen Min Emil. Det gör fortfarande ont, jag är ännu ledsen och mattehjärtat blir aldrig rikligt helt igen. Men så är livet och det går vidare.

  Älskad, saknad och aldrig glömd.

-Slut-