Tänkte jag skulle avlägga livsrapport så ni vet att jag lever. Även om det där med levandet är ett stort frågetecken. Är så fruktansvärt in i graven trött och efter en fullkomligt avskyvärd vecka vill jag bara gräva en liten grop och kräla ner i. Men det går ju inte. Så tillbaka till bita ihop och ta en timme i taget, ungefär.

Med hundarna går det hur bra som helst och vi börjar så smått att hitta lite nya, gemensamma rutiner. Kan väl ana att lite trötthet kommer från all den friska luft jag inhalerar under våra många promenader. Det blir en hel del av den varan.

Idag har vi hälsat på hos veterinären. Jamie har chippats och vaccinerats. Ruben har också chippats, på sätt och vis. Men i hans fall rörde det sig om ett hormoninplantat som gör honom steril. Vill helst undvika att det blir bullhuskys, som någon på Facebook så vitsigt kom på.

Så, nu vet ni att vi lever.