Dagarna rullar på och jag hinner *läs orkar* inte med så mycket mer än hundarna, som ska ha sitt oavsett hur slut jag än är. Samtidigt är det ju genom dem som jag får motivation och glädje.
De som känner mig väl vet att säkraste kortet just nu är att bara låta mig vara, tills tröttheten försvinner och jag krälar upp från gömstället under min sten och blir en betydligt trevligare individ igen. Tack, ni är bäst.

   Ruben är min förebild när det kommer till
konsten  att "gräva ner sig"
Det skymtar en bullenos i täcket :)

Jamie börjar bli allt mer hemmastadd och är en härlig krabat. Hon har som ny rutin att flyga upp i min säng som en kanonkula när klockan ringer. Oftast landar hon på mig. Ett ganska bryskt uppvaknande med 14 kg Alaskan husky på magen i yrvaket tillstånd.

   Utslagen Jamie.

Jag hade en incident i söndags som kunde ha gått riktigt, riktigt illa. Jamie föll i ån (gick igenom isen) och eftersom det är strömt hade hon stora problem att ta sig upp. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Stod uppe på bron och såg henne följa med strömmen. Kastade mig ner på ena sidan men insåg att hon aldrig skulle kunna ta sig upp där. Upp igen och ner på andra sidan. Tillslut fick jag tag i halsbandet och kunde fiska upp henne.

Så vi har med andra ord premiärbadat och det är kallt i vattnet kan jag låta meddela. Fast det kände jag inte just då. Mina händer skakade en timme efter den här händelsen.
Hade hon inte orkat simma hade hon troligtvis följt strömmen och hamnat under den packade isen bara en pytteliten bit längre ner. Hemska tanke. Vi hade innan detta varit på en 7 km skidtur men tydligen fanns det ork kvar. Tack och lov.

Hon är så otroligt duktig på att komma när man ropar. Senast idag fick jag bevis på det då vi återigen var på skidtur och från ingenstans dök en skoter upp. Jag ropade på henne och hon kom som ett skott. Skotern stannade och vi pratade lite. När han sedan åkte vidare visar hon inga tecken på att vilja dra efter. LJUVLIGT!!  Det är första hunden med "rätt" inställning.

Imorgon åker jag och en kollega på färskvarumässa i Umeå. Ska bli roligt och spännande, har aldrig varit på någon tidigare. Jag planerar kallt att äta hela dagen. Det måste ju finnas smakprover tycker man. Nu ska jag ju förstås inte bara äta utan även boka in diverse kampanjer till så kallade mässpriser. Blir en lång dag.

Var inte alls sugen att promenera en endaste meter idag med hundarna, trots strålande solsken. Tröttare än trött, vilket bara var att ignorera, så klart. 
Förstår inte hur jag orkade men vi knåpade faktiskt  ihop 9 km på dagens skidtur. Svinjobbigt eftersom jag fick ploga upp spår i flera km. Ända till vi stötte på han med skotern och sedan kunde åka efter skoterspåret, vilket var 1000% lättare. Jag drömmer ljuva drömmar om riktiga skidspår...

Hej svejs