Dagarna rullar på och jag hinner *läs orkar* inte med så mycket mer än hundarna, som ska ha sitt oavsett hur slut jag än är. Samtidigt är det ju genom dem som jag får motivation och glädje.
De som känner mig väl vet att säkraste kortet just nu är att bara låta mig vara, tills tröttheten försvinner och jag krälar upp från gömstället under min sten och blir en betydligt trevligare individ igen. Tack, ni är bäst.

   Ruben är min förebild när det kommer till
konsten  att "gräva ner sig"
Det skymtar en bullenos i täcket :)

Jamie börjar bli allt mer hemmastadd och är en härlig krabat. Hon har som ny rutin att flyga upp i min säng som en kanonkula när klockan ringer. Oftast landar hon på mig. Ett ganska bryskt uppvaknande med 14 kg Alaskan husky på magen i yrvaket tillstånd.

   Utslagen Jamie.

Jag hade en incident i söndags som kunde ha gått riktigt, riktigt illa. Jamie föll i ån (gick igenom isen) och eftersom det är strömt hade hon stora problem att ta sig upp. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Stod uppe på bron och såg henne följa med strömmen. Kastade mig ner på ena sidan men insåg att hon aldrig skulle kunna ta sig upp där. Upp igen och ner på andra sidan. Tillslut fick jag tag i halsbandet och kunde fiska upp henne.

Så vi har med andra ord premiärbadat och det är kallt i vattnet kan jag låta meddela. Fast det kände jag inte just då. Mina händer skakade en timme efter den här händelsen.
Hade hon inte orkat simma hade hon troligtvis följt strömmen och hamnat under den packade isen bara en pytteliten bit längre ner. Hemska tanke. Vi hade innan detta varit på en 7 km skidtur men tydligen fanns det ork kvar. Tack och lov.

Hon är så otroligt duktig på att komma när man ropar. Senast idag fick jag bevis på det då vi återigen var på skidtur och från ingenstans dök en skoter upp. Jag ropade på henne och hon kom som ett skott. Skotern stannade och vi pratade lite. När han sedan åkte vidare visar hon inga tecken på att vilja dra efter. LJUVLIGT!!  Det är första hunden med "rätt" inställning.

Imorgon åker jag och en kollega på färskvarumässa i Umeå. Ska bli roligt och spännande, har aldrig varit på någon tidigare. Jag planerar kallt att äta hela dagen. Det måste ju finnas smakprover tycker man. Nu ska jag ju förstås inte bara äta utan även boka in diverse kampanjer till så kallade mässpriser. Blir en lång dag.

Var inte alls sugen att promenera en endaste meter idag med hundarna, trots strålande solsken. Tröttare än trött, vilket bara var att ignorera, så klart. 
Förstår inte hur jag orkade men vi knåpade faktiskt  ihop 9 km på dagens skidtur. Svinjobbigt eftersom jag fick ploga upp spår i flera km. Ända till vi stötte på han med skotern och sedan kunde åka efter skoterspåret, vilket var 1000% lättare. Jag drömmer ljuva drömmar om riktiga skidspår...

Hej svejs

 

Linda & Cando

12 mars 2015 07:54

Usch vilket drama ni varit med om! Tack & lov att det gick bra!! Man blir vettskrämd när sådant där händer!

Fina Ruben! Han vet hur man gör det bekvämt för sig!
Fniss! Välkommen till avd. stora hundar! Man brukar vakna ordentligt... ;) Men man kan mysa med dem också, bara man är beredd att offra lite plats (helst hela soffan/sängen)..Att man själv sen ligger där brukar inte utgöra något hinder.. :D
Ha en fin dag!!

 

Jenny

12 mars 2015 18:36

Ja, det var verkligen ett drama som heter duga och så här i efterhand känns det nästan overkligt. Gick över bron idag och hon tittade väldigt avvaktande ner på vattnet. Läxa lärd kanske men vill ju helst inte att hon blir rädd för vatten. Kan ju vara skön svalka under sommaren att bada.

Ruben = myskorv bigtime :D

Ang. avd. stora hundar. Insåg imorse att det är överflödigt med dubbelsäng. På matte eller väldigt nära är tydligen bästa platsen och man ska gärna åla omkring lite på matten också. Lustiga hund,

Ha det gott

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...