Det här året har inte varit bra på så många sätt och det känns skönt att få ett avslut. Händelsen som inträffade på juldagen förra året, då vi fann grannpojken död, under tragiska omständigheter, har präglat nästintill hela detta år. Att plötsligt bli rädd för att vara ensam hemma, eller att inte vilja gå in i ett mörkt rum är ett hårt slag för en "superwomen" som trott sig fixa det mesta i livet utan större mankemang. Konstigt hur man kan reagera på "svåra" händelser. Men som sagt, då var då och nuet är betydligt bättre tider.

I januari fick jag besked om att Affes skador i tassarna är oreparerbara. I mars fick jag sätta bort mitt älskade lilla hjärtegryn, Fanny, som jag fortfarande saknar och sörjer, varje dag.  
Ruben kom in i vårt liv som en tyfon och bröt ganska omgående falangleden i sin tass, vilket vi i dags dato fortfarande krånglar med.

Fast det varit mycket elände så finns det alltid bra saker, jag har verkligen lärt mig uppskatta det lilla i det stora hela. Det finns ljusglimtar, alltid.

De absoluta topparna detta år är mina nya arbetsuppgifter. Jag har roligt på jobbet nu och trivs som fisken i vattnet. Jag anser mig som mycket lyckligt lottad på den punkten och så innerligt tacksam. Jag har gått upp i arbetstid men ändå med ett schema som passar mig och mina hundar, det centrala i mitt liv.

Jag har alltså äntligen, detta år, blivit med bullterrier, efter att ha trånat och suktat så länge jag kan minnas.
Att bli med "bulle" var omvälvande och inte likt någonting annat i mitt liv och jag tror inte man riktigt kan förstå om man inte haft med bullar att göra. De är så unika.
Det är någonting helt magiskt med att se en bullterrier djupt i ögonen. De utstrålar någon slags visdom och klokhet blandat med kärlek och ömhet. En ljudlös kommunikation som fyller upp hela dig med så mycket kärlek att du nästan drunknar.

Nu blev det väldigt, väldigt smörigt så jag kanske skulle tillägga att hans envishet ibland nästan får mig att slita av mig mitt korta Jenshår och ge mig en hjärtinfarkt. Hans uppfinningsrikedom kan ge mig nervösa sammanbrott och gör att jag har hjärtat i  halsgropen var gång jag kliver in genom dörren. Men som sagt, en blick och allt är glömt och förlåtet.

Imorgon är det nyårsafton och jag börjar jobba klockan 05,00 så jag passar på att redan nu önska er ett Gott slut och ett underbart nytt 2014.

I vanlig ordning har jag spökat ut hundarna med traditionell nyårsutstyrsel

   Jag vill INTE det här.

   Sötnöt.

Happy new year!!!!

 

melitta

31 december 2013 09:31

Hejhopp!
Hoppas och önskar att det nya året ger det mer glädjeämnen i tillvaron och att du får lycka med dig;)

Trots allt är det väl så att det är via motgångar och svårigheter som vi lär oss ett och annat.. bländade just då att inse det... men med tiden som gör att allt mognar och ger oss en viss förståelse inför det som händer... gör att vi trots allt blir starkare och motgången ger oss en erfarenhet rikare...
Jag har själv haft ett intressant 2013 och tror mycket kommer att hända under 2014;) med en del större förändringar... bitterljuvt kan man tycka men jag ser framemot 2014 med stor nyfikenhet:)

Stora kramar på er... och jag hoppas vi ses snart!

DS! Barnen skrattade gott till Affe och Ruben bilderna... Hur har de så roliga hattar! blev Lille frökens kommentar;) Hihi...

 

Maria W

1 januari 2014 06:24

Gott nytt år till er och hoppas det nya året för med sig massor av gott och välbehag... Söta små nyårskarameller du bjuder på😀 kramiz

 

Jenny

1 januari 2014 15:35

Melitta & Maria, nu hoppas vi på ett nytt spännande år, fyllt med en massa kuligheter. God fortsättning och kram på er :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...