Alltid så friska Jenny, förutom migränen och artrosen då *haha* åkte minsann på värsta sega förkylningen. Perfekt timing med nytt schema och utökad arbetstid. Pust, en riktigt tuff start med andra ord.  
 

Nya schemat innebär tidiga mornar. Tre dagar i veckan rullar jag  hemifrån 6.30 vilket betyder att jag får stiga upp före fan, alltså ca 4.15 för att hinna med hundarna och slippa stressa. Jag hatar verkligen att stressa på morgonen. Jag jobbar mer nu än tidigare och jag är lite bekymrad hur kroppen ska hålla ihop, framför allt knäna. Har lyckligtvis haft en bra "knävecka" dagtid men på nätterna vaknar jag och har ont.

    Förra årets tomtar. Åh, vad jag saknar lilla Snu, min Fanny :(

   Milt uttråkade, speciellt den vänstra...

Ruben har sedan länge hittat på en egen regel som säger att man inte ska promenera när det är mörkt ute *suck* Jag vill jag gärna ge dem en rejäl prommis innan jag åker och jobbar och gissa om det är mörkt 05,30 när promenaden skall gås.
Så operation omvända Ruben inleddes i början av veckan. Problemet är de 50 första metrarna, då han tvärstannar och vägrar gå ett endaste steg framåt. Finns inget annat än att ta 12.5 kg bullterrier under armen och bära skrället en bit. Sätta ner honom, för att upprepa bärproceduren ett par gånger till. När man sedan kommit förbi själva startsträckan går det hur bra som helst, bara med enstaka stopp då och då.

   Månen lyser upp på morgonprommisen.

   Betydligt trevligare att gå på promenad när det
är ljust. Morgonens prommis med
Fisen.

    Maffiga moln på himlen imorse.

Att knata längs skogsvägarna, i kolmörkret är rejält bra träning för psyket, kan jag meddela och jag var så ytterst tacksam för luna (månen) som lyste stark och klar både tisdag och onsdag morgon. Men när sedan Ruben tvärstannar och glor bakåt, intensivt och fixerat är man inte så speciellt karsk längre och månljuset spelar föga roll. Men jag är riktigt stolt över mig själv.

Idag skulle jag äntligen ha en efterlängtad sovmorgon, men då vaknar jag 4,15 av att Ruben försöker spy. Typiskt och efter det hade jag jättesvårt att somna om. Annars så är laxen gravad, granen klädd, klapparna inhandlade, köttbullarna stekta och skinkan inhandlad, nu kan tomten komma. Fast jag jobbar både jul och nyår, men det gör faktiskt ingenting alls. Sambo kommer att befinna sig på hemmaplan hela december och en bit in i januari, skönt att få lite avlastning med alla hundarna.

   Vi har börjat ladda för det årliga julkortet
men det går så där... Här är ett smakprov :)

   Detta är världens ovilligaste lilla Nisse men söt som
socker.

Nu ska jag och mina fina, goa mysvovvar ta oss en tupplur
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...