Jag har klarat mig från mardrömmar flera nätter i rad nu, pust. Fast drömmer gör jag, som besatt. Det rör allt från separationer till arbete. Jösses, det är verkligen fullt upp i skallen om nätterna.

   Affe-fisen blickar ut över nejderna.

   Darth vader.

   Ruben :)

Jag har varit ledig helgen, pust igen. Jag älskar mitt nya schema och mina arbetsuppgifter men jämfört med gamla schemat jobbar jag två dagar mer/per två veckors rullande schema samt gör längre dagar. Kroppen har väl inte riktigt vant sig än.

   Kuta som en galning, det är
livet det.

I morgon är en efterlängtad dag. Jag ska äntligen till frissan och transformeras till Jens dvs. bli väldigt korthårig. Det är över tre månader sedan jag var där sist och har man kort hår är det snudd på katastrof att vänta så länge. Tiden har helt enkelt inte räckt till.

Igår var jag och Affe på promenad i skogen. En promenad som jag nästan inte tog mig hem ifrån på grund av mitt onda knä. Men det var härligt och defintivt värt värken, att få komma ut och se  Affe kuta på som en galning i vanlig ordning. Han älskar verkligen att vara lös, den hunden.

 
Idag var vi också ut en sväng, men betydligt kortare. Det är nämligen  kallt som sat**n. Just nu visar termometern på -24 grader. Brrrr.

   Matte roade sig med redigeringsprogrammet.

Tanken var att jag och sambo, i helg skulle ha hjälpts åt att ta lite nya hundbilder på främst jämtarna. Men tiden igår ville inte räcka till (sambo var på årliga slask-festen, jakt-fest) och idag vägrade jag fippla med kamera i det arktiska iskalla klimatet. Men det är på gång  åtminstone.

Trevlig andra advent
 

Vem behöver skräckfilmer när allt man behöver göra är att lägga sig i sängen och sluta ögonen. Det var  alltså dags inatt igen, för "mardröm extra allt"

Jag sover i min dröm när jag svagt, svagt hör den andra personen som också sover i rummet säga - det är någon här, det är någon här. Jag blir klarvaken och inser att någon står vid min säng. När denna någon tar tag i madrassen  vrålar jag som besatt, helt panikslagen. Men ur min strupe kommer inte ett ljud, det är helt tyst.
Och där vaknar jag på riktigt, tack och lov. Mys!
Var tvungen att ha lampan tänd ett bra tag och spela lite bubble witch i mobilen innan jag vågade somna om igen.
Trött som en grön gris var jag imorse. Ännu tröttare är jag nu men längtar inte alls tills det är natti natti.

Fortsätter det här så har jag snart material till en bok.
  

Om man funderar på skräckscenarion så kan jag väl komma på ungefär hur många som helst. Fast om jag ska välja ett, ett som jag räknar som det värsta, så är det när en bil hamnar i vattnet. Det måste vara så fruktansvärt. Tänk att inte kunna ta sig ut samtidigt som bilen sjunker och vattnet  sakta fylls på. Usch, *ryser*
Jag antar att vardagen sätter sina spår och under natten bearbetas den dagliga stressen, pressen och framförallt den envetna oron, som tyvärr inte går att styra. Förra nattens dröm var som klippt och skuren ur mitt nyss beskriva skräckscenario och inte det minsta mysig eller trevlig på något sätt alls.

Jag körde längs en väg och det var fruktansvärt dålig sikt. Plötsligt slog en vattenkaskad mot rutan och bilen befann sig i vattnet. Det var ohyggligt strömt och bilen virvlade runt i vattnet. Jag försökte sträcka mig efter Ruben som jag inte riktigt nådde samtidigt som jag funderade på hur vi skulle kunna ta oss ur bilen och hur skulle jag kunna rädda oss båda, OM vi tog oss ut.. Längre hann jag inte innan jag vaknade tvärt. Det tog evigheter innan jag kunde somna om igen.
När jag körde hem från jobbet i eftermiddags var det rätt isigt på rutan och sikten dålig, snacka om déjà vu.

   Så här vackert var det på himlen igår morse.

Härom dagen såg jag något i butiken som tog upp sniffande till en ny nivå. Jag talar då om sniffandet som ofta sker  när man ska köpa en ny duschkräm eller kanske en salva av något slag. Åtminstone jag kan nästan sniffa ihjäl mig på alla dofterna och tillslut luktar allt likadant och lika illa?! I det här fallet såg jag en kund som öppnade locket och luktade på en ketchupflaska! Men hallå, den är ju liksom förseglad, plomberad, stängd....  Jösses.

Tjing!

Vår veckliga röntgenplåt giv oss idag. Vi har gjort ett nytt besök i Gammelstad och den här gången hade det åter börjat växa ihop i tåleden *lycka*

   Lilla nissen Ruben

Om ni tror att det hjälper får ni gärna hålla en tå och sända en tanke som gör att det går vägen denna gång.
Nu skulle jag vilja söva ner honom i två veckor, typ, så vi kunde passera den kritiska fasen i läkningen utan missöden.

 
Jag känner av hysterin som en blöt äcklig handduk. Rädslan att det ska gå upp i tåleden griper tag i mig så fort han gör något oväntat och sedan vi kommit hem från djursjukhuset idag har han redan hunnit göra två idiotprylar.
Jag vet inte om jag orkar börja om en gång till om det på nästa plåt skulle visa sig att det gått upp på nytt.

 
Idag togs det två plåtar och på den andra hade veterinären önskemål att tån skulle separeras lite från de andra med hjälp av ett snöre. Jag började gapskratta när jag hörde det. Inte för att det är komiskt på något sätt, utan bara tanken på att man för det första ska linda ett snöre runt Rubens tåled och för det andra, att man ska hinna ta en plåt innan han forcerar hela projektet.
Djursjukvårdare skakade på huvudet och sa - min reaktion var samma som din men han ville att vi skulle försöka. Ok, let´s giv it a try. Vit, tunn bandagetejp lindades runt tåleden och jag tänkte för mig själv att eltejp, en personlig favorit) hade varit lämpligare. Det tog en mikrosekund så hade Ruben-Raket satt i sig hela tejphistorien. Nästa försök gick bättre men jag var blöt i svett när det hela var klart. Låt det bli helt i tån denna gång, snälla.

Funderade ett slag på att ta ut alla mina kvarvarande semesterdagar men vad hjälper det. Kanske han gör mer dumheter när jag är hemma. Fast om någon hade en stuga någonstans i ensligheten (ensligare än det är här, Malin)  skulle jag gärna nappa på att låna den under några veckor.

I vanlig ordning hade Ruben charmstrumporna på sig och lockade samtliga i personalstyrkan på djursjukhuset till skratt. Underbara lilla bullen. Till och med den storvuxna, neutrala veterinären kom av sig i framförandet och sa rätt och slätt, du har en underbart söt hund.

 
Under min egentid med Affe igår hade jag kameran och tomteluvan med mig, i hopp om att kunna ta lite fina julbilder. Men det blev inte alls som jag tänkt mig. Affe blev flyförbannad på tomteluvan, vars vita boll på luvan störde honom till max. Och inte fick han något stöd av mig för matten skrattade så hon nästan pinkade på sig under  "luvattacken" Bilderna är inte bra men de säger allt. En fin bild fick vi till och sedan barkar det iväg. Man kan nästan höra honom vråla TOFSJÄ****EL

Hallå matte, ser du inte att tofsen är i vägen??

  
  
  
Jakten på luvan visste inga gränser och här blev det lite sköna
dans moves.     

Inatt har jag som längst sovit ca 20 minuter sammanhängande och ännu 2,30 hade jag överhuvudtaget inte somnat. Hata, hata, hata hundar som skäller i hagen. Morr!!!!!

Bild å texter lever sitt eget liv idag, så det kanske ser konstigare ut än vanligt.
Ha det gott.

Så var det första advent och faktiskt är det riktigt "stämningsväder" där ute. Det yr från taket då det har kommit lite snö, ett par centimetrar och mer behövs inte. Fast det är fullkomligt livsfarligt att gå ut. Mina icebugs tränger inte igenom snön som hamnat ovanpå blankisen och det knöliga och ojämna är potentiella bryta-lårbenshals-faror.
 
 

Igår blev det favorit i repris, att mata bullebarnet med sparris och paraffinolja. Medan jag var på jobbet hade han roat sig med att bita sönder en plastskiva som jag haft mellan gallrena i hans hage, som skydd. En del av bitarna var sylvassa och eftersom jag inte vet om han svalt något är det bättre att ta det säkra före det osäkra.
Nu är sparrisförrådet tomt och jag måste fylla på vid nästa handlingsrunda.
Har aldrig behövt använda sparris till någon av mina andra jyckar. Men med Ruben har jag säkert sponsrat någon sparrisplockares månadslön.

Provade ge Affe en sparris *haha* -Ät skit och dö, han spottade omgående ut den på mattan *fniss*

Imorgon är det röntgen av Rubens tass igen och jag har inga förhoppningar alls denna gång, tvärtom. Det känns inom mig som att jag redan vet statusen på ledens tillväxt. Och från Strömsholm intet nytt!

   Någon, som tillfälligt sluppit ut från sitt fängelse, är
VÄLDIGT uttråkad.

   Och så här ser man ut när man är uttråkad i fängelset.

Har just sett första delen av julkalendern och är inte imponerad, får väl ge den en chans och se några delar till.

   Gör han inte djävulskap, så funderar han på
djävulskap :)

Nu ska jag försöka linka ut (knähelvete) på två hundpromenader, en med Ruben och en med Affe. Tar dem separat eftersom det är lugnast så och för att jag verkligen uppskattar egentiden med Affe-fisen.