Dagarna rullar iväg fortare än kvickt och tänk att man åldras i samma tempo *hjälp*
Det har varit min "lättare" arbetsvecka men den har ändå varit tung. Jag känner mig pigg och glad men orken finns inte. Hade väl aldrig kunnat tro att lunginflammationen skulle ta ner mina krafter så totalt. Nå det kan bara bli bättre nu och nästa vecka tänker jag börja träna igen. Nej, det svider inte i bröstet än, eller jo det gör det men på måndag är det borta!!!

   Apropå tid. Denna bild kom till av ett misstag, ett
ofrivilligt knapptryck. Men visst blev den rätt bra
ändå.

Sambo som varit hemma snart en vecka, hade räknat med att vara ledig en tid framöver för att ta hand om de två annalkande valpkullarna. Men ack vad han bedrog sig. På söndag eller måndag bär det av på jobb igen och vem lämnas kvar med eländet?!
Suck, har ingen aning om hur jag ska få ihop logistiken men när det väl gäller brukar jag vara rätt bra på att trolla. En av de positiva egenskaperna av att vara super-women *haha*

   Spanar-Affe.

   Lyckan går väl inte att ta miste på?

   Kolla matte, vad är det här?

  Ett träd hade under natten fallit tvärs över vägen. Affe investigerar.

   Affe har försett sig med lite bevisbörda från det
fallna trädet.

   Samma pinne går i arv.

Har trixat lite med Fannys mat eftersom hon inte alls varit bra i magen. Efter många år av hundbajsanalyserande har man liksom lärt sig hitta den optimala hundbajsens färg och form.
Detta låter med största sannolikhet helt vedervärdigt och kanske osannolikt för den ofrälste. Men alla med hund vet nog vad jag talar om och känner säkert igen sig i följande. Sen kväll, kolmörkt, iskallt och där står man med fick lampan i full beredskap, redo att dyka ner med ljuskäglan och analysera nummer två. Och så den ständiga frågan när sambo varit ute med hundarna - hur såg bajsen ut? Varför blir alltid svaret - Bra?
Hur som haver har jag plockat bort riset och blandar nu ut lite foder med rå älgfärs, morotspuré och majsvälling. Jag har märkt en avsevärd förändring. Hoppas så innerligt att det ska hålla i sig.

   Kängru?

Så var det pinnen igen. Bättre än Dentastix ;-)

   Tvi, tvi, tvi....

Affe fick rasa fritt härom dagen. Det var första gången på väldigt länge, sedan någon gång innan Uppsala besöket. Gissa om han njöt, jag med. Det är sådan fröjd att se hunden röra fritt, sträcka ut i stegen och bara kuta för allt vad benen håller. Det var ju just det, allt vad benen håller. Den här gången gick det bra och jag har inte märkt av någon hälta. *yippie*

   Begynnande raseriutbrott.

Måste påpeka att detta är en plättlätt vinter, bortsett från all satans snö då, men väl temperaturmässigt. Idag har det exempelvis varit plusgrader. Lika bra att det inte blev Thailand denna vinter. Dit vill man ju åka när det är - 30 grader, som det brukar vara här i bistra januari/februari.

   Nyfiken i en strut, undersökte och fastnade i
IKEA påsen.

   Inte vackra men väldigt goda. Befinner sig nu i
säkert förvar i min mage.

Go fredag på er.