Känns som det är jag som fött valpar igår och inte Lotta. Jag har sån träningsvärk, speciellt i benen. Vet inte om det beror på min sätta-igång-henne-språngmarsch med gummistövlar på fötterna eller om det kommer av allt golvkrälande och hukande under gårdagen.

Hur som helst mår mor och barn alldeles utmärkt och natten har förflutit utan bekymmer. Hon äter som en häst, om hon skulle få, men eftersom hennes mage är lite i olag blir det fortfarande en hel del majsvälling och älgfärs.

   Moderskärlek...

   Syrran är perfekt som huvudkudde, lagom mjuk och lagom varm.

Hon är väldigt "viktig" med sina valpar, vilket är gott att se. Är någon på "villovägar" hämtar hon snabbt tillbaka den och har bråttom, bråttom in i valplådan när vi varit ute. Ser nästan ut som att hon räknar dem.

Det enda hon fallerar i en liten aning just nu är tvätt av valp-rumpor. Några av valparna var inte riktigt rena där bak och jag fick hoppa in och assistera med lite uppblött bomull. Då satte hon plötsligt igång och hjälpte till, så kanske polletten föll ned.

Jag har genomfört en noggrannare visitering där jag även vägde dem. Men det var inte det lättaste. Mamma Lotta hade nämligen en förkärlek att plocka upp dem ur vågskålen innan de varit stilla den mikrosekund som krävs för att jag ska kunna fastställa  vikten.

Hon hade under gårdagen en del flytningar.  I början var de svartgrönfärgade och såg förskräckliga ut. Men allt är i sin ordning, det ska vara så. Nu har de avtagit och ersatts av lite blodgegga som också är helt ok. Men det ser lite trist ut i valplådan med fläckarna . Hon är hur snäll som helst och låter mig utan problem vara där och "städa" men jag vill ändå inte störa för mycket.

   Hela gänget är samlat.

Heffa nummer två, Kikka, jäser som en stor säl i sin valphage. Hennes mage är betydligt större än den Lotta hade och är nästan fyrkantig. Minst 5 valpar är identifierade men jag misstänker att det är fler än så. Skulle säga 8 som en vild gissning.

   Min fina lilla kille. Så mycket glädje han skänker mig.

   Det är inte bara Fanny som kan det där med att vara linslus.

   Affe har lekt snömonster idag.

Jag och Affe har varit ute och njutit av det underbara februari vädret vi har här, strålande sol och ca 7 minusgrader. Solen börjar så sakteliga att värma kinderna och nog börjar man känna hur vårkänslorna spirar så smått.

   Skogsarbetar-Affe inleder en envis dragkamp med grenen.

   Fullt ös men inte medvetslös :)

Jag vet att ni sett Affe in action tidigare. Det är ständigt samma hund och samma miljö men för mig är det sådan total lycka att se honom rasa fritt i den vitskrudade omgivningen. Ha i åtanke att han tillbringade sitt första år i bur, med stenhårda restriktioner på allt som rörde hopp och spring.

Mot nya äventyr eller åtminstone mot duschen, jag luktar valp-poop.