Det var med tunga steg jag gick ut i bilen i fredags morse för att bege mig de dryga 13 milen mot djursjukhuset i Gammelstad. Hemma som ensam husvakt lämnade jag nämligen Affe.

   Kolla in den "elektriska" raggen på ryggen.

Trots att jag är jätteduktig på att förespråka vikten av att lära hund nummer två att vara helt ensam, utan kompisen, är detta något som fallerat i min egen hundträning. Antagligen tillföljd av Affes sjukdomshistoria som valp.

   Affe i normal? sovposition.

Övervägde att släpa med honom men gjorde inte slag i saken. Jag vet ju faktiskt inte hur länge vår lilla snutta Fanny får finns med oss, så det är väl lika bra att vänja honom vid ensamheten redan nu. Efter några undanmanövrar var han faktiskt helt lugn när jag åkte.

  Bekvämt?

Nu blev det väldigt många timmar för honom att vara ensam men det  verkar ha gått super. Han var inte alls stressad när vi kom hem och inget var sönder. Duktig liten Piraff.

Vet inte om det är för det proffsiga bemötandet på UDS (Uppsala djursjukhus) som är jag känner mig  fruktansvärt besviken på Gammelstad efter fredagens besök.  "Åsnan" ni vet hon i tidsbokningen, som jag pratat om tidigare, hade glömt  boka in den viktiga ACTH stimuleringen. Veterinären (en ny igen) såg ut som ett frågetecken när jag pratade om provet. Den nya sköterskan satte in ett "drän" som visade sig vara fullkomligt onödigt. Som pricken över i:et ringde aldrig veterinären och meddelade provsvaren, vilket hon lovat göra. Jag upplevde hela besöket som struligt och virrigt.

   Kan vi åka hem nu?

Eftersom detta med "dränet" var ett nytt tillvägagångssätt ifrågasatte jag naturligtvis. Snabbt kom det ett näbbigt svar.  - Vi har fått besked via mejl att vi ska göra så här. Förra sköterskan var kanske äldre och de brukar vilja hålla fast vid gamla rutiner. - Ehhh, okej. Men nä, hon var ett barn, precis som du, fast det sa jag inte. Nu visade det sig att det monterade "dränet" var fullkomligt onödigt eftersom man inte kan ta provet på samma ställe som man skjutit in medicinen. Låter logiskt.

   Fanny med bandage på sitt "onödiga" drän.

Fick med mig recept på magmedicin till Fanny, typ Losec. Kommer till apoteket och lämnar in receptet.  -Nej men det här var ju skojigt. Vad f_n säger människan? Min hund har så dåligt i magen att hon behöver humanmedicin. NÄ, INTE SPECIELLT svarade jag. När jag är sjuk är allt svart eller vitt och jag är definitivt mindre solstråle än vanligt, kan jag väl tillägga.
Har dessvärre på något sätt en känsla av att hela provet skitit sig. Men det återstår att se på måndag.

Lunginflammationen håller mig i ett järngrepp men jag börjar pigga på mig. Som extra bonus blev jag tyvärr även förkyld natten mot fredag.
Kände mig dock ambitiös imorse och beslöt mig för att sopa bort snön från bilarna och skotta framför bron. Tack och hej leverpastej, blöt i svett och en dödlig hostattack satte snabbt stopp för alla fortsatta tankar på fysisk aktivitet. Och jag som tänkt träna imorgon.

   Soffmys. Fanny ligger på min mage och Affe på
mina ben. Två små värmekaminer.

Nu ska jag fortsätta att göra meningsfulla saker som att spela spel på facebook och i mobilen (laddade ner flera nya spel igår, vilken lycka)

   Mitt senaste. Man ska hitta ord
i rätt ordning.

*host, host*