Direktlänk till inlägg 23 februari 2013
Pust, har just kommit in. Nu är fyra hundar rastade. Samtliga har uträttat både nummer ett och nummer två och det mina vänner är nästan som att vinna på lotto, få bingo eller slå en strike. Nu återstår bara kissrundor.
Tre längre hundpromenader och gud vet hur många pinkrundor har det blivit dag. Matskålar hit och dit, kontroll av valprumpor, städning av valplådor och så vidare. Jag är ganska mör men med tanke på att min dag egentligen inleddes igår morse klockan 5, alltså fredag morgon och pågår fortfarande så är det kanske inte så konstigt.
Så innan jag fortsätter vill jag be om ursäkt för eventuella stavfel, allmän rappakalja och konstig meningsbyggnad. Det känns faktiskt som mitt huvud är fullproppat av mjuk och fluffig ludd. Och tro mig det är inte en positiv känsla.
Det är jobbigt att bli storebror.
Gick och la mig vid 22 igår och ungefär var trettionde minut var jag upp och kollade läget hos Kikka. Ingen sömn där med andra ord.
Men Kikka var så lugn och så fridfull. Började nästan fundera på om jag hallucinerat morgonens oroligheter.
01,45 gjorde jag rond nummer xx och allt var fortfarande kolugnt. Var just på väg där ifrån när jag tyckte mig se en liten svans. What the f--k.... Och nog var det en liten svans alltid, en flicksvans :)
Så på de 20-30 minuterna sedan jag sist kikat in hade hon lyckats klämma fram tiken och gjort henne snygg och prydlig.
Nummer två och tre kom sedan i ganska rask takt.
Gillade dock inte alls hennes förlossningsmetod, (kanske ofrivilligt från hennes sida, vad vet jag) Detta eftersom hon inte krystade fram moderkakan med påföljd att valpen blev hängande i luften när hon reste sig.
På tre valpar klippte jag navelsträngen. Gillar inte att lägga mig i egentligen men i det här fallet kändes det nödvändigt.
Nix, det är inte samma bilder som igår
fast man skulle kunna tro det.
Mitt i natta satt jag sedan där, i valplådan, iklädd pyjamas med en stor mugg te och fördrev tiden med att spela Candy crush. Jag har verkligen hat-kärlek till det spelet.
Den fjärde valpen tog god tid på sig och Kikka hann under tiden samla lite nya krafter. Jag passade på att ge henne älgfärs, äggula och lite druvsocker, för extra energi. Man såg att hon var väldigt trött.
Så kom då äntligen nummer fyra och sedan nummer fem.
Kände efter "femman" att det var läge att ta ut och rasta henne. Lite borde man väl ändå kunna andas ut nu. De fem "röntgen-bevisade-valparna" var ju åtminstone framme.
Nummer sex höll på att hamna i snödrivan, precis efter kisspausen. Jösses, hann precis bara in med henne så ploppade han ut.
Mat för vissa, power-nap för andra.
Nummer sju hade definitivt inte alls bråttom och passade sedan på att smita ut medan jag hämtade lite mer älgfärs.
Slutresultat alltså, en tik och sex hanar.
Har vägt alla 13 valpar och kan konstatera att Kikkas valpar var tyngre när de föddes, fast de var en mer. I snitt väger de (idag, dag 1) ungefär lika mycket som Lottas gjorde på dag 3. Jag sa ju att hon var tjock som en julegris.
*Gäsp*
Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då. Nåväl, kanske ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 | 5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 | |||
11 | 12 |
13 |
14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 |
28 |
||||||
|