Vårfloden är numera ett minne blott och jag kan passera utan flytväst och dykutrustning. Det höll dock på att bli favorit i repris i tisdags då vattnet steg med en farlig fart. Men tydligen fick de ordning på makapärerna för på eftermiddagen var nivån normal igen.

Stressade iväg till klubbens onsdagsträning med Affe och önskade att jag kunde få en liten ynka hundradel av hans energi. Slut matte, energisk, speedad jycke, en dålig kombo. Har iallafall insett att jag måste backa tillbaka några steg. Så fram över kommer vi bara att vara åskådare vid sidan om. Ska ta med en flit eller dyna och på den ska vi vara, lugna och fina, visst Affe? Mycket energi i den där fortfarande, var en av kommentarerna. JAG VET!

Hunden är ju människans bästa vän, sant! Varför älskar vi då våra fyrbenta vänner så kopiöst och oförbehållsamt?Ibland undrar jag, verkligen. Ta exempelvis Affe på morgonens promenad, där han fick vara utan koppel och fri som vinden. Vad gör han? Jo, han hittar något odelikat som han först överväger äta  upp men efter mitt vrål nöjer sig med att gnida sig i istället. Herre min skapare vad han luktade, jag kräktes nästan och det är sant. Trots 10 meters avstånd mellan oss kunde jag ändå känna lukten. Gissa om det blev badbaljan när vi kom hem och mattes väldoftande Tommyguns schampo.

Skogsvägen är lömsk på våren. Helt plötsligt utan förvarning försvinner marken under fötterna och har man otur kan man göra sig riktigt illa. Imorse rämnade marken men ingen skada skedd, den här gången. Affe däremot var synnerligen intresserad av det nyuppkomna hålet.

Hallå, är det nån där? 

  Kolla matte, båda mina tassar ryms.

La förövrigt in lite aktivering på promenaden imorse, balansgång på trädstockar. Kan inte påstå att han var jättefascinerad. Allt runt omkring är ju så spännande. Men på vägen hem var han minsann upp på en av stockarna och kollade om det fanns något gott kvar.

Trååååkigt 

  Om jag stirrar nog länge kanske godiset hoppar in i munnen.

Okej då, säg varsågod gärna nån gång idag.
  

Är inne i en bakperiod igen (tyvärr) I onsdags blev det blåbärsmuffins med vitchoklad och idag blev det en kladdkaka med glasyr. Är inte så förtjust i mastiga, tunga chokladbakverk (typ kladdkakor och brownies) men sambo gillar dem desto mer och godkände det nya receptet. Men någon storfikare är inte så jag donerade genast kakan till svärfar och hans bröder (förutom en extra bit som sambo räddade undan) Hoppas de gillade den.

Blåbärsmuffins 

Avslutningsvis så finns det antagligen inget ord som heter ODELIKAT, som jag använt i dagens inlägg.För mig är det självklart men jag hoppas att "alla" ni andra förstår innebörden av det "nya" ordet (alltså päckligt,äckligt) Kanske måste börja med en tillhörande ordlista kopplad till bloggen eftersom jag ständigt uppfinner nya oexisterande ord.

Go kväll!

Ps vattenbilderna är tagna nere vid ån, där isen äntligen släppt sitt grepp men vattennivån är väldigt hög.