Åh, är så stolt över mig själv. Jag har nämligen gjort något jag dragit ut på sedan den 29 februari. Jag har varit och tagit foto till mitt körkort. Att det brinner i knutarna är att uttrycka sig lindrigt, 15 maj är bäst före datumet på det nuvarande kortet. Att en sådan pyttegrej som att knäppa körkortsfoto kan vara så betungande, fattar inte. Men idag har det alltså skett och naturligtvis liknade jag en massmördare eller snarare en psykopat med stel och stirrande blick. Fast till det finns det en förklaring. Första kortet som togs blinkade jag, naturligtvis. Varför är det så svårt att låta bli att blinka när man inte får? -Är du beredd? frågade fotografen inför bild nummer två ? Blinka, blinka, blinka, -Jo nu! Sedan tog det ändå evigheter innan bilden togs, därav stirrandet.

Klockan ringde 4.20 imorse. Grisatrött hasade jag mig in duschen, ut med hundar, slänga i mig frukost och stämpla in på Ica strax före 5.30 Idag var det nämligen stora inventeringsdagen. Skulle egentligen ha börjat mitt eget pass klockan 11 men när allt var inventerat smet jag hem. Eller rättare sagt jag åkte och tog psykopatfotot. Hemma i hyfsad tid hann jag faktiskt parkera min egen samt två hundrumpor i solen en liten stund innan den gick i moln.

Och nu då? Kanske man skulle ta och baka lite bullar? Jag tillhör ju visserligen kategorin -Vi som gått upp i vikt- och är dessutom hedersmedlem i klubben -Vi som saknar motivation och inspiration att gå ner dem igen- Men med ålder kommer visdom? Banta ni så fikar jag, mitt nya motto. Livet ska vara gött, för man vet aldrig vad som händer...

Sätta en surdeg, slå en Bea och rulla en bulle *hihi*. Med tanke på min låga humornivå kan man ana att det blir en tidig kväll. Det svider faktiskt redan i ögonen.