Sitter här med dagens andra balja med kaffe och tycker lite synd om mig själv.

Hamnade, när jag surfade runt, på någon typ av fjortisblogg, där bloggarinnan lagt upp ett tiotal så kallade ego-bilder av sig själv (närbilder på plutande mun, tittar i kors och annat, i mitt tycke, svammel) Hon avslutade dock inlägget med kommentaren mycket bilder på mig idag men det är ju MIN blogg. SANT! Alltså får jag beklaga mig, liiite.

Anledningen till ömkandet är den plötsliga pollenallergi jag drabbats av. Nu är jag ju förstås inte allergisk mot pollen men eftersom jag ALDRIG blir sjuk så måste det ju vara naturens frömjöl som gör att jag nyser, snorar och är allmänt hängig. I och med allergin sprack omgående mina föresatser till nystarten av ett nyttigare liv, som skulle ha skett idag. Kan jag inte träna känns det andra liksom meningslöst. Fel, jag vet, men ändå. Så vi fläskar väl vidare en vecka till då. Ändå ingen idé ändå att påbörja något hälsosamt typ i mitten av veckan, eller hur *hehe*

Jag känner hur spårsuget börjar vakna till liv. Är ruskigt nyfiken på att få testa Affes intresse för spår, nu när han mognat (en pytte-aning iallafall) Men än så länge är det för mycket snö kvar, eller är det verkligen det... Kanske det går att dra ett "runt-knuten-spår" bara för att se om det tänds någon liten lampa hos Piraff-pojken. Och ikväll, om det inte spöregnar ska vi följa med husse och Lotta på deras lydnadsträning, bara som åskådare vid sidan om.

Just det! Om någon, vem som helst känner för att ge mig en tidig julklapp eller kanske en sen födelsedagspresent what ever, så skulle jag bli jätteglad över en ny bärbar PC. Lovar att vara snäll resten av året mot givaren.

4 plus grader och en gråtyngd himmel, sommaren är än så länge mycket långt borta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...