Hurra, årets spårsäsong är härmed inledd. Affen fick faktiskt gå två spår igår. Det första, ett superkort spår som jag la innan jag åkte till jobbet, blev alltså premiären.

För att få upp intresse hade jag dragit en paddel (dvs. ett bogblad eller liknande från älgen) Jajamensan, nog spårade han, trots att det var blött och eländigt. *lycka* Men det där med spårslutet, nja. Han ser så förbaskat förvånad ut när han hittar paddeln. Han tittar på paddeln, tittar på mig och tycks säga - Men hallå, varför ligger den här?

Spår två, blev marginellt längre och gick i vart fall inledningsvis sämre. Vet inte om det beror på att han var så otroligt speedad av den föregående promenaden, där han kutat lös som en vettvilling. Han hade svårt att koppla på nosen och ta upp spåret. Men han lyckades åtminstone hitta några av godbitarna jag lagt i spåret.

Spårslutet måste jag fortsättningsvis klura på. Att hitta en husse i slutet tror jag skulle vara den ultimata, jackpot belöningen. Men inte helt lätt att genomföra.

   Mitt vattendjur.

   Plaskeliplask.

Att ha kommit igång med spårandet är som ett litet lyckorus och en speciell känsla infinner sig i kroppen. Men jag saknar Emil, min spårterminator. Att spåra var hans kall i livet. Över stock och sten, ingen terräng var för svår, för den lilla vita hunden. Eller jo, nu ljuger jag. Hårda spår (spår på sten, grus, berg osv.) var inte ett spår enligt Emil även om han mot slutet gjorde framsteg även på den biten.

Lilla fröken Fanny fick också ett kort spår, ett pipis-spår. Vilket innebär att jag dragit en pipleksak i spåret. Den hunden är iallafall superduper glad över sitt spårslut och inte spårade hon så tokigt heller, lilla gumman.

   Vrooom.

   Svisch.

   Kuta. (lilla ljusa fläcken i mitten är Piraffen)

Jag nämnde ju att Affe fått en promenad innan kvällsspåret, där han svischade fram som en jetspole. När det är mycket svisch och vrooom är det lätt att glömma hålla rätt på matte som plötsligt försvann. Välgömd, ihop krupen bakom ett buskage och hade jag full uppsikt över den lilla terriristens göromål. Så plötsligt kom han farande och fick syn på mig eller att det var matte fattade han inte först. Affe tvärnitade, morrade och reste ragg innan han vågade sig fram till den tysta, mystiska, figuren i buskarna och kunde konstatera - Hej matte, varför sitter du här?

Minns ni den svindyra ekologiska jästen? Kan erkänna att jag själv helt, totalt glömt bort den. Men när jag hittade en ensam creme fraische burk i kylen med gammalt datum gjorde sig jästen påmind. Har nämligen ett superenkelt och gott frallarecept där just creme f är en av ingredienserna. Den ekologiska jästen såg inte längre ut som en jäst. Den hade liksom skrumpnat ihop och torkat. - Men äsch man ju baka på torrjäst, jag testar. Säkert inte alls samma sak *hehe*  Så klart var jästen svårare än vanligt att lösa upp i mjölken, eftersom den var knusetorr och dessutom den luktade annorlunda. Nå väl, iallafall så jäste frallorna som bara den och det var inget fel på dem alls. Men ekologisk jäst i fortsättningen? Skulle inte tro det.

   Yummi-mat i en form, kyckling, grädde, mango chutney, vitlök, sambal olek mm,mm

Tänk att en "skitsak" i någons tycke, kan upplevas så fruktansvärt sårande av den som blir drabbad. Känslan av att inte kunna bli riktigt glad på länge, hänger sig envist kvar. Har dock delvis tröstat mig på egenhand genom att investera i denna nästan, totalt onödiga pryl:

   Har ni sett något sötare? En cerise, minigrill. Superfjolligt :)

   Matte har sagt att hon ska grilla mig men i denna ryms jag inte, pust!

  Helg idag och naturligtvis tillbringar jag dagen och kvällen på Ica. Ha det bäst   

 

Melitta

17 maj 2012 13:05

Hej! jag håller med till 100% m det du skrev om "skitsak".. Jag har haft samma sak här... tappat glädjen över en massa... som du säkert vet vad..
så har blivit en del shopping, men glädjen känns väldigt kort:(...
Kram

 

Jenny

18 maj 2012 09:14

Melitta.
Lyckligtvis har jag lärt mig att inte ta åt mig av allt, annars skulle jag ha varit en shopaholic för länge sedan ;)och till det räcker inte Icalönen långt :) Men som sagt, ibland blir det för mycket :( och det är trist. Men det finns ett talesätt "man är sin egen lyckas smed" Så är det, bara att försöka fokusera på glädjeämnen i stället :D
Ha det gott och kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...