Var jag efter årets premiärjogg utomhus. Hur kan det vara så mycket tyngre att springa ute än på gymmets löpband?

Trodde allvarligt att jag skulle dö eller åtminstone  kräkas. Kläderna vägde ett ton (alldeles för mycket på mig eftersom jag avskyr att frysa) hade svårt att andas och var så gräsligt törstig att jag övervägde göra som Affe, dricka från ett dike eller möjligtvis ta en näve av den kvarvarande snön. Att jag för en dryg månad sedan sprang 1 mil känns som en saga.

Gissa hur underbart var det sedan att pigg och alert trampa runt på Ica resten av dagen? Önskade innerligt att jag haft kassatjänst, vilket inneburit att jag fått parkera min bly-rumpa på en pall. Nu har jag ingen sådan tjänst utan istället orka gå fram och tillbaka. En rullstol hade varit på sin plats.

Idag har jag träningsvärk och morgonens pass på gymmet var tungt. Tur att jag hade min privata, pepp-partner där.

Som pepp-partner igår på löprundan hade jag med mig Affe (i koppel) och det gick hur bra som helst, var som att han aldrig gjort annat än joggat med matte. Att jogga med mitt knä gick si och så, men det gick iallafall och det är huvudsaken. Varje löprunda som inte innebär invalidisering känns som en seger. Nästan som att jag lurar mitt eget knä. Sjukt jag vet!

Efter joggingen drog jag varsitt spår åt Fröken Fanny och Herr Piraff. Åter igen visar sig mina underbara spårläggartalanger. Väldigt klantigt att tappa klämman med spårsnitslar mitt i spåret. 5 snitslar inledningsvis, 20 snitslar i en enda hög och sedan inget i resten av spåret, KLURIGT. Tänker på min "spårgurus" ord - Lita på din hund Jenny - Jo, men inte just den här hunden. Ca 5 meter fick jag gå tillbaka och hämta klämman. Nå, det kunde ju vara intressant att se om han reagarerar lite extra där, även om det blir ett slags bakspår. I övrigt la jag olika belöningar i spåret samt några spårapporter. Inser just att för er som inte är spårintresserade är detta verkligen mumbo jumbo *hehe*  men jag bjuder på det.

Hur det gick? Fanny som aldrig varit riktigt spårintresserad har på gamla dar plötsligt insett att det är superkul att spåra och dessutom fixar hon det galant. Hon är ordentlig och systematisk. Spårslutet för hennes del är plättlätt eftersom hon blir lika själaglad över vad än som ligger där. Nu är det längre och klurigare spår som gäller framöver.

   Fannys spårslut. Tomten bor i K-joki skogarna, bara så ni vet.

Affe då? Jo han fick göra ett spårupptag som gick relativt bra. Han spårade sedan på hyfsat fram till första delmålet, det rökta benet, som dum-matte råkat placera i anslutning till en hålighet i marken. Antagligen någons hem. Vad eller vems vill jag inte ens veta. Men Affe skulle så klart kolla om någon var hemma och hade lite svårt att "släppa" Spårade vidare men virrade till det ungefär där jag själv virrat och tappat snitslarna. Inte så konstigt med andra ord.

   Kolla matte vad jag hittade..

Två apporter hade jag lagt i spåret. En specialsågad träkloss och en helt vanlig, men högt älskad, skogspinne. Den första apporten, specialpinnen missade han, jag med (någon hade glömt att markera ut den) Antagligen var han en bit utanför spåret där. Den andra, skogspinnen tog han klockrent, med så tydlig markering. Spårslutet var en pipis och så mycket mer uppskattad är ätbara ting.

   Yeeey, en pipis

Borde ta tag i massor av saker utomhus (innan mygginvasionen) Däribland jordgubbslandet, som förövrigt, om jag inte minns fel, pappa lovat att hjälpa mig med... Blombänkar och rabatter borde få sitt. Gräsmattan är i behov av krattning men den får vackert vänta tills sambo återvänder från arbete på annan ort. Jag vet ju att krattningen är en vårens absoluta höjdpunk för honom *fniss*

Och vad är då historien med alla harar (mer än att de har så roligt) Det bara kryllar av dem just nu. Är så glad att jag hade Affe kopplad under joggingturen igår eftersom det satt 3 harar på ängen och filosoferade. De hade garanterat inte filosoferat länge till med en  lös Affe i faggorna. Oboj, vad han hade tyckt att det var skoj (inte jag) Tycker dessutom att de verkar även lite avtrubbade och förvirrade (too much fun?) Och jag är inte jätteglad när de nattetid  skuttar runt jämthundarnas hagar.

Här strålar solen idag med och man kan bege sig till jobbet med ett leende. Ha en härlig torsdag.

Just det! Om sju månader idag, är det JULAFTON!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...