Igår kväll var jag och Affen på (ofrivilligt) bäversafari. Tog en genväg och stötte på bävrarnas hem och lite av deras fritidssysselsättning. Blev en aning nervös mitt där i bäverlandet, är de måntro aggressiva utav sig? Ni har väl sett deras tänder? Gör nog ganska aj, aj att bli biten av de gaddarna.

   Ett bäverjobb.

Jag har sagt det en gång tidigare och nu tror jag att jag kan säga det för sista gången. Om den här hundens ben håller efter dagens eskapader då är vi i hamn, på land, hemma, vinnare osv. Några timmars vila brukar kunna ge en fingervisning om hur det ligger till.

   Blivande agility-jycke?

Det har varit lite brist på lösspringandet sista veckorna men idag blev det äntligen tillfälle. Jag förstod att det skulle bli våldsamt eftersom det inte längre finns någon snö som begränsar framfarten.

   Affe bestiger den sista snöhögen, Mount Keräsjoki.

  Tjoohoo, titta matte! Jag svävar. 

Plötsligt flög det upp en satans skogsfågel och Affe efter som en kanonkula, så klart. Att han överhuvudtaget har fyra ben kvar att gå på, efter de volterna han gjorde under fågeljakten, på den ojämna vägen är ett mirakel.

Har dock insett att det är bättre att inte titta när han gör sina turer i blixtens hastighet över stock och sten. Varför måste det gå så fort för?

   Så här ser man ut efter dagens runda.

Passade på att köra lite av den nyttiga passivitetsträningen mitt inne i skogen (med koppel på) Han la sig inte ner, vilket han gör hemma på gården. Men han stod i lugnt, fint och vädrade lite med nosen och det köper jag så här i början.

   Löven är på gång.

   Första Gullvivan har slagit ut.

   En fin (för mig namnlös) blålila blomma är på G.

Fanny fick sig också en promenad på egenhand med matte. Vill egentligen gå med dem tillsammans så mycket som möjligt för att få det att funka. Men samtidigt tycker jag att det är så viktigt att de får sin ”egen tid” med mattes fulla uppmärksamhet.

   Vänta på mig...

Fanny poserar tjänstvilligt.

Lurvig som en gammal getabock.

Min fina lilla Fanny.

Tänder idag ett ljus för någon som inte längre finns ibland oss och sänder en tanke till de närmaste. Livet fortsätter även om det gör ont. Men glömmer gör vi aldrig.

Ha en bra söndag