Mina tappra ansatser att få igång Telia smart resulterade bara i att hela gatewayen höll på att åka ut genom fönstret. Så vi har alltså fortfarande ingen fungerande hemtelefon 

I ett försök att lugna mina nerver begav jag och Affe oss ut på kvällspromenad. Nästan hemma, bara en uppförsbacke kvar dyker det plötsligt upp en lös, väldigt arg och upprörd Schäfermix. Rakt mot oss kommer den, raggen rest och vrålskäller. Satan i gatan vad jag hatar sådana situationer. Fiskade upp Affen i famnen, stampade i backen, viftade och vrålade åt hunden. Den gick i en cirkel runt oss och jag var helt säker på att den skulle flyga på. Bytte taktik och gick i stället vrålandes mot hunden som då faktiskt backade undan. Det dök även i samma veva upp en lös hundkompis men den var bara rädd och undvek oss.

Piraffen var i upplösningstillstånd och det enda som malde i min hjärna var: nu är det kört, han kommer att hata mörka hundar osv.

I ett försök att ”mota Olle i grind” konstruerade vi snabbt situationen på nytt. Fast den här gången var det husse som gående på exakt samma ställe som den lösa hunden varit, med en kopplad Bella.

Ägaren till de lösa hundarna lyste med sin frånvaro och även hundarna var försvunna. Egentligen ska man väl inte lyfta upp hunden vid fara med hade schäfern fått tag på Affe hade det garanterat blivit hundfärs. Och hade ägaren till jyckarna dykt upp hade nog denne fått höra både det ena och andra.

Med min träningen går det lite si och så, är ju så attans trött numera. Så i förmiddags tog jag istället bilen till närmaste elljusspår och körde en premiärrunda där för i år. Gick förvånansvärt lätt faktiskt, kanske för att jag för ovanlighetens skull hade frukost i magen innan löpet. Men det är mycket backar och mitt knä vill inte riktigt springa uppför utan att göra ont.

Nu har jag gjort mina timmar på Ica, ätit middag och snart ligger jag nog nerbäddad i min sköna säng för det svider redan i ögonen.

Dagens konstigaste fråga av en kund på Ica, - Vill du ha en fin, svart påse? Eh, nä tack.

God natt