Ont i halsen vaknade jag med idag. Har dopat mig med boosterdoser av Esberitox och Echineagard  i ett försök att ”mota Olle i grind”. Vore skit att bli sjuk nu, jobbar idag och imorgon (monsterpass), sedan ledig, vill inte bli sjuk.

Under en kvällspromenad igår hittade jag detta skelett, ca 5 cm långt. Ser ut som ett urtidsmonster, i miniformat. Någon som har en gissning?

Alien?

Tycker lite synd om mina vovvar nu när jag jobbar så mycket. Jag och Affe var visserligen iväg till rallylydnaden i måndags där den gångna veckans passivitet framträdde tydligt hos Herr Piraff, som var sjövild. Tog honom lite vid sidan om och gjorde lätta saker som han klarade av. Fanns några nya deltagare på planen som intresserade sig för Affe. – Åh, är det en valp? Hur gammal är han? - Han är 1 år och 4 månader. Men i sitt sinne är han inte en dag äldre än sisådär ett halvt år, suck.

Provade även på ett av agilityhindren, jättekul tyckte Affe, när han väl kommit på vad det var matte klickade för.

Hemma tränar vi mest på tålamod, vilket är en stor bristvara hos båda mina vovvar. Affe får numera vänta fint i hallen, sittandes på sin lilla rumpa medan matte gör i ordning maten, svårt, svårt men det går bättre för var dag.

Vad är detta för konstig pryl?

Hur menar du nu matte?

Jag har då garanterat världens snällaste pappa. Fick under gårdagen en uppmaning via sms att kolla posten när jag kom hem. Full av förväntan gick jag till brevlådan och fann en försändelse från min far. Öppnade den och vilken lycka när jag upptäckte att den innehöll kantareller. En precis lagom dos till tre specialsmörgåsar. Smörstekta kantareller med salt, peppar och persilja går nog att döda för. Åh, så gott det var, mums.

Smörstekta kantareller på toast. 

Som bekant är Affe bra på det där med mystiska sovställningar. Så här såg det ut i morse.

Affe med sovstil alá Pippi Långstrump. 

Atjoo, där kom den, den första nysningen, satan!