Gudsgåva till människan måste vara migränmedicin och E-S-B-E-R-I-T-O-X. Ingen förkylning här inte. Ont i halsen ca två dagar, that’s it och nu frisk som en nötkärna.

Kan än en gång konstatera, om man skulle kunna dö av att överdosera Echinagard och Esberitox, då hade jag legat några meter under jorden och förmedlat detta inlägg.

I vanliga fall är denna dag den första på en fem dagars sammanhängande ledighet. Men i ett trollslag försvann först en av de lediga dagarna till jobb och alldeles nyss en till. Fast det gör inget för jag är redan rastlös och klättar på väggarna. Värmen gör att man inte kan åstadkomma så speciellt mycket och att bara sitta är nuförtiden inte riktigt min grej.

Nytt utlånade på knäet och den tidigare diagnosen förkastades. Eller egentligen var det inget utlåtande alls mer ett konstaterade att min sjukgymnast inte längre kunde hjälpa mig eftersom ”skadan” för hans händer inte är reparerbar. Enligt honom är det antagligen i första hand ett gäng kortisonsprutor som behöver tillföras för att kunna komma vidare. Tunga steg till bilen, grät en skvätt och förbannade mitt öde.

Så imorse på gymmet gav jag vika för löpsuget (tvärtemot sunda förnuftet, tyvärr) Tyckte liksom att det är ju ändå skit och kan ju knappast bli värre.

I hästsammanhang talar man om att inte springa ”rent” och det är väl det närmaste i beskrivning man komma i fråga om mitt löpsteg, de första fem minuterarna. Men sedan var det bara stopp. Det gick f**n inte att springa ett steg till och då är jag av envisaste slaget när det kommer till smärta. Naturligtvis straffade det sig och blev betydligt sämre. Skyll mig själv, jag vet.

Mina underliga drömmar fortsätter och inatt var det fruktansvärt eftersom jag var obehagligt nära att falla ut från ett fönster, beläget på högsta våningen. Hann i drömmen tänka, nu faller jag och det kommer att bli min död.

Vore trevligt att få drömma om mysiga saker som omväxling. Nu är det bara snurrigt, sjukt eller obehagligt.

Efter att ha varit skötsam på fika fronten i nästan två veckor (graviditetsmagen tog skruv) skulle jag idag unna mig lite fredagsmys i form av de hembakade muffinsarna jag gjorde för en tid sedan. Ni minns, de som innehöll, rabarber, jordgubbar, pumpafrön och andra gottigheter. De var ju lite annorlunda eftersom de bakades på största delen rågsikt och nästan inget socker, förutom vaniljyoghurten som blandades i och lite extra sötning i form av honung som jag la till. Såg jättefina ut och verkade saftiga.

Nog är jag kräsen och nog kanske jag överdriver ibland men dessa skulle jag inte ens mata hudarna med. Fy och blärk vad dåliga de var. Tänk om jag ställt fram dessa när vi fått gäster, hemska tanke.

Nå, den store sopguden är nu i alla fall mätt i magen.  Men mitt fikasug är enormt otillfredsställt.

Stackars mig när matte städar. Fattar hon inte mitt missnöje nu då är hon allt trög.

Har varit och köpt lite bus till vovvarna som ska aktivera dem utomhus. Få se om jag kan få till lite bilder när jag arrangerat upp prylarna.

Ha en trevlig fredag.