Minns ni mina svampar som jag hade på tillväxt? Någon JÄVEL har plockat dem. Kvar fanns bara små skrumpna fornminnen av kantareller. Så sur jag blev.

Än surare blev jag när det visade sig att Lotta, jämthundsvalpen lärt sig att plocka jordgubbar. Jo, det är sant! Sambo hade nämligen bevittnat det hela. Hon stod så fint där i jordgubbslandet och tuggade i sig gubbe efter gubbe. Kräk. Tror det är dags att plocka fram min voodoll, iallafall för den tvåbening som snott MINA svampar….

    Affe i skogen.

Igår kan man verkligen säga att det var hundens dag. Jag var ledig och ville passa på att umgås lite extra med de fyrbenta. Drog iväg till skogs direkt på morgonen och riggade två spår, ett åt Affen och ett åt Fanny.

Fanny och hennes pipis.    

Fanny har ju aldrig haft riktiga spårintresset men tänkte prova om det fanns minsta intresse så här på gamla dar.

Med Affes spår blev det krångel från början då det dök upp en väg som inte borde ha legat där. Vinklade av och blev ändå ganska nöjd med spåret. Nu skulle jag ju bara ta mig tillbaka också. För att inte göra den klassiska missen att korsa eget spår eller komma för nära tog jag en vid vinkel tillbaka, så vid att jag plötsligt inte hade en susning om var jag befann mig, TYPISKT mig. Gick och gick och gick. Ringde sambo för moraliskt stöd. Gick lite till och tillslut skymtade jag i alla fall en väg, pust. Och nog sjutton var det en vid vinkel på några kilometer som jag tagit.

   Jättetunga?

Det var länge sedan Affe spårat ett ”mattespår” och jag har varit lite bekymrad att det ska vara ointressant. Men så var inte fallet. Han tog upp spåret och for fram i ett rasade tempo, ganska bra i spårkärnan men jag skulle vilja ha ner nosen mer. Överlycklig över spårslutet, en pipis.

Så var det fröken Fannys tur. Gissa om jag blev förvånad när hon omgående tog upp spåret och noga, noga sniffade sig fram. Nähäpp där har matte inte gått men där. Det var så otroligt roligt att se henne jobba sig fram i spåret och att hon spårade så lugnt och metodisk, lilla snuttan och jag som sagt att hon inte gillar att spåra.

Spåret var lite för långt och man märkte att hon blev trött mot slutet. Men hon hittade sin pipis och bar den hela vägen hem  

   Kartläsar-Affe.

Efter detta var det dags för svampcheck, så jag, husse och Affe packade in oss i bilen och begav oss i väg. Färden innebär en ganska lång och skumpig bilresa i husses ”grisbil” en gammelbil utan lyx och flärd.

   Går att sova här med.

När vi tar den bilen får Affen åka vid mina fötter eftersom den saknar hundbur och igår upptäckte han friskluftsintaget. Oj vad det måste ha doftat intressant för han klämde nästan in nosen i ventilationsgallret, som vi skrattade åt honom.  Antar att det är något helt annat än luften som kommer ur den moderna klimatanläggningen.

   Sniffa, sniffa.

Väl framme fick Affen vara lös ända tills jag såg något brunt, hårigt röra sig en bit bort. Sambo som genast tog upp ”jakten” kunde meddela att det var mård, två styckna och klättrat upp i ett träd hade de gjort när han närmade sig.

Jag har aldrig sett mård tidigare så nu är jag en erfarenhet rikare. Angående svampen, var det noll resultat. Anar att vi var lite för tidigt ute.

   Simmar-Affe.

På vägen hem var Affe varm och flåsig så vi stannade till vid badstället så han fick kyla ner sig lite. Fattar inte hur han får sådan fart i vattnet. Likheten med en attackerande haj är slående. Två trötta terriers och en matte med gott samvete var resultatet av gårdagens aktiviteter.

På kvällen slängde jag ihop biskvier till pappas annalkande besök (han kommer på onsdag) Jag har aldrig gjort biskvier tidigare och lite meckigt var det allt. Tre olika varianter blev det tillslut, citron, choklad och choklad med arrakssmak. Hoppas de ska smaka. Bildbevis kommer men idag är det hundbilder för hela slanten.

    Riktiga vänner delar på allt.

Känns som jag resignerat (tillfälligt) angående Affens koppeldragande, jag verkar helt enkelt inte få bukt med det hela. Och imorse kände jag inte alls för att bråka så till promenaden som skedde längs elljusspåret iklädde jag honom helt enkelt sele och flexikoppel.  Nog var det en betydligt trevligare promenad både för honom och mig. Han kutade på som om han vore lös (nästan) det vill säga överlycklig och jag slapp bli irriterad.

Jag ger mig ALDRIG.

Okej, okej jag ger upp, bara du slutar.

Affe och Dagg fick en lekstund i hagen idag och än en gång fick jag bekräftat hur snäll Affen faktiskt är. Han är nog världens tålmodigaste lekfarbror.

Jag kan sluka dig hel!  

Hahaaa, skämtare där, du kan inte ens sluka en fluga.

Jösses, den här valpen har ju humor.

Är det detta som kallas för att gå köksvägen?

Ge mig benet, annars är du snart ett öra kort.

Funkade inte med örat, ska prova svansen istället.

Bänkpress med liten valp.

Tack för visat intresse.