Förvirrad var jag imorse. Hade ställt klockan för träning men var snortrött och lat, somnade om. Vaknade någon timme senare och funderade på hur mycket tid jag hade på mig innan instämpling på Ica. Länge och väl fick jag fundera innan det gick upp ljus att det var söndag dvs. ledig dag och inte måndag och arbetsdag, som min hjärna hade för sig. Har jobbat så sjukt mycket denna vecka att jag nu faktiskt är rastlös av att vara hemma och ledig en hel dag.

   Frukostlycka.

Pengar kommer in och pengar rullar ut. En god stund av dagen har jag fördrivit på Stadium. De hade ett grymt bra erbjudande som innebar att man fick 25% på ett helt köp, sånt gillar jag. Nya skor och nya tröjor blidde det.

Igår kväll efter jobbet blev det en ny cykeltur med Affen, som inte längre var lika vaksam mot det enögda monstret, cykeln.

Tog en lite längre runda men fortfarande i sakta mak. Funderar på om jag törs ta honom på asfalten. Skogsvägen är ju så mjuk och fin för honom att springa på men knöligt för matte. Är lite rädd om hans ben men får väl prova korta bitar i taget och se vad som händer.

Imorse fick han vara lös. Det var länge sedan sist. Var beredd på tjohej galopp och iväg men icke.  -Titta matte vad jag kan gå fint utan koppel. Kanske han inte har samma behov av att kuta, som en blådåre nu när gallren är borta här hemma och han hoppa och skutta bäst han vill.

Fanny fick sig också en liten skogstur när hon och jag var och kollade kantarellstatusen, som definitivt fortfarande är på noll. Det visste jag nog men det skadar ju inte att kika.

   Fanny

  Jaja, jag kan ligga ner oxå.

Lite spår har vi även lyckats klämma in idag och så duktig han börjar bli min lilla Piraff. Nog vet han vad det är för uppdrag han har när spårselen åker på.

- Varsågod att spåra och i ett rökmoln försvinner han i väg.

Det var min trogna spårkompanjon Sari som ställde upp och gick ett Affespår, ett mycket uppskattat sådant. Jag är så lycklig över att ha hittat ett spårslut han verkligen gillar, en liten pipis. Idag hann jag inte ens se att han kommit fram till slutet men jag hörde ljudet, *piiiipaaa, piiiipaaa*

Igengäld gick jag så klart ett spår åt hennes Nemo men det är så man skäms, skulle kunna tro att det var första spåret i historien jag gick. pPecis bakom husknutar, över kullerstenar, mot vinden och alldeles för snäva svängar suck. Dessutom insåg jag när jag nästan var klar att enda vägen tillbaka, utan att korsa mitt eget spår var att följa elljusslingan runt.

Det blev med andra ord en rejäl promenad tillbaka, vilket i och för sig inte skadar men iförd gummistövlar, rejäla byxor, långärmat och hundförarväst, dessutom med en massa knalligt neongula band i handen, väcker man minst sagt uppmärksamhet.

Jag har aldrig sett björn i frihet (vill inte heller) och jag vet inte hur nallebajs ser ut. Men i min värld skulle detta mycket väl kunna komma från ett stycke nalle. Eller vad tror ni? Högen var REJÄL kan jag tillägga, vilket inte riktigt framgår på bilden och dessutom såg den rätt nyproducerad ut. Huvaligen.

Björn-poop?

Annars kan jag berätta har min natt varit synnerligen hektisk och jag skulle säkert vara som en jättelik godispåse för en drömtydare.

Det ena scenariot efter det andra har avhandlats i min hjärna och jag undrar faktiskt var allt kommer ifrån.

Jag har letat matteböcker längs långa korridorer, iklädd knallröd klänning (kände mig gräsligt felklädd i drömmen) och jag har tittat på långa mattetal, uppskrivna på en tavla. Jag har blivit påkörd av en kundvagn. Jag har träffat på en slags pudelvariant, jätteglad och tillgiven men överhopad av löss, så jag ville inte ha den nära mig. Samt en massa annat som jag absolut inte kan berätta om. Jösses min hjärna måste ha jobbat för högtryck. Undrar om man törs somna ikväll..

Framför mig har jag nu en mild arbetsvecka, enligt schemat. Frågan är om det blir så. Fast helt ärligt, egentligen vill jag nu jobba så mycket som möjligt, så länge inte vovvarna blir lidande.

Mitt knä mår dessvärre inte riktigt bra av allt trampande, timme efter timme. Men efter fredagens bombnedslag, då domen om ett tillfrisknande på upp till ett år för mitt knä föll, känns det rätt hopplöst i allfall. 

Vissa begraver sina sorger i alkohol. Jag begraver mina i jobb, det är mer ekonomiskt.

                                                  

      Tjing

Jösses, höll på att åka till jobbet en hel timme för tidigt idag. Men ganska nice när man upptäcker det redan på hemmaplan och på så sätt helt plötsligt får en slags bonus timme att spendera hur man vill.

Detta är inte första gången men oftast brukar jag vara framme på jobbet innan jag inser mitt misstag.

Igår skedde något jag inte vågat hoppats på ens i min vildaste fantasi. Svärmor hade lyckats rasta Affe (och Fanny så klart) Min vilda, ADHD-dampiga lilla Piraff hade varit ute och kissat med ”farmor” och allt hade gått bra.

Jag som inbillat mig att det bara är jag och möjligtvis husse som förevigt bara kommer att kunna hantera den lilla vildbasen. Låter säkert urbota fånigt men då kan jag säga att ni inte har sett honom ”live”

Först hade han väl skällt lite på henne men lugnat sig och när de sedan skulle gå in hade han kört med operation: JAG VILL INTE GÅ IN och lagt sig ner så ”farmor hade helt enkelt fått bära in honom *fniss*

Allt detta skedde utan min vetskap, lika bra det för jag hade ändå nojat ihop totalt, om jag vetat.

Anledningen till pådraget var att det sket sig totalt med sambos hemkomst som var beräknad till ett visst ungefärligt (hundanpassat) klockslag. Men det slog väl fel med säkert 9-10 timmar.

Jag var fast på jobbet och försökte ordna med raster och schemabyten. Men nu löste det ju sig på allra bästa sätt.

”Farmor” fyller förövrigt år just idag så vi skickar ett stort grattis till henne.

En sak har jag i alla fall insett med säkerhet. Skulle jag vara singel skulle jag inte ha 6 hundar. Diskandet av skålar, matleveranser, vattenpåfyllning, rastning osv. vill liksom aldrig ta slut.

Ha en trevlig helg.