Nu har jag avverkat min tredje vecka som kolonialansvarig och det här är faktiskt första veckan som jag inte har jag inte gråtit en endaste gång *hahaaa* Riktigt så illa som det låter, är det inte. Men det är ett tufft jobb, främst för att jag är ovan i rollen att styra folk. Dessutom har jag ett alltför stort kontrollbehov och lider av en prestationsångest i höjd med Mount Everest.

   Älskade lilla bullen.

   Ruben fick vara kontorsråtta i torsdags,
när det var dags för åska igen.

Dagarna går hysteriskt fort. Innan jag kliver in genom dörrarna på morgonen har jag planerat dagen.  Hinner jag med två av de tänkta sakerna, är jag fullskaligt överlycklig. - Gå dit, gör så, bla, bla, bla. Jag stupar i säng direkt efter middagen.
Jag fattar fortfarande inte att de bad mig göra detta. Att de vågade ge mig förtroendet... Hade jag inte gjort Thailandsresan, den på egenhand, hade jag aldrig tacka ja till uppdraget. Resan gav väl någon slags stärkt självkänsla hos mig antar jag. Dock har jag 5 veckor kvar och hinner med andra ord ännu ställa till med massor.

   Bullen slappar

   Man ska vara noga med att fånga ljusglimtarna
i livet, det vet jag och bullen.

   Här är en slags ljusglimt. Solvarma jordgubbar från egna
landet i vaniljyoughurt.

   Här är en annan. Lyckos mig som fått tag
på "äkta" vårrullar. Thailändska Ann på jobbet har
gjort dessa utsökta rullar.

Med risk för att låta dramatisk men två gånger detta år har jag önskat mig själv död. Första gången var i Thailand, när jag var som sämst och hela tarmpaketet var på väg upp genom halsen. Gång nummer två var igår. Jag tror aldrig i hela mitt liv jag haft sådan huvudvärk som jag hade igår morse. Jag var sjöblöt i svett av smärta och trodde jag skulle behöva åka in akut. Dubbeldos migränmedicin, några vanliga värktabletter, is och mera sömn var räddningen. Men jag har fortfarande känslan av att någon slagit en planka i bakhuvudet på mig. Det otäcka är att värken kom tillbaka ganska markant när jag skakade Rubens fårskinn.

   Idag grillade jag och bullen burgare till lunch och
visst slank det ner en liten vårrulle oxå.

   Mygghatten var inte jättepoppis.

   Varje start på dagen kräver en stor balja kaffe.

   Bästa sättet att låta bli frestelser är att inte
titta på dem.

Har inte vågat göra desto mer i helgen mer än att "lalla" med hundarna. Jag har gått långa promenader med bullen och idag var vi och badade. Kallt, uppfriskande och fem miljoner knott! Idag simmade jag omkring en stund.
Jag släppte lös huskysarna i skogen igår och Jamie stack i vanlig ordning. Jag har ju köpt en gps-pejl till henne. Vad bra det vore om jag visste var jag hade lagt den. Den är spårlöst försvunnen. Nå, efter någon timme var hon less och behagade komma. Jag och Jinx plockade lite hjortron under tiden.  

   Jamie innan flykten

   Lördagens skörd.

   Jamie & Jinx och ett gammalt älghorn.

   -Yo man what's up

  Tjingeling