Himmel, vilken inte bra rubrik. Får skylla på idétorka....

FÖRST!!
På måndag (alltid en måndag) ska jag ta tag i mitt liv igen, med allt vad det innebär. Kom till insikten att jag är rätt patetisk då jag igår kväll väcktes av ett inkommande sms kl 21.10 då jag redan låg nerbäddad och sött sussande. Något måste göras. Dessutom är det VERKLIGEN dags att ta tag i vikten! Jag rullar gäller inte bara märket på min bil, utan även mig själv.

   Ruben får ibland låna Affes saccosäck. Usel bild men här ligger han
i alla fall med fyra tassar i vädret och jäser.

Torsdagen, förra veckan är en dag som gärna kan raderas ur medvetandet. Det första jag ser på morgonen är att Ruben är halt igen, rejält halt dessutom.
På väg till jobbet är jag ungefär tre millimeter från att köra på en renjävel. Vit som snö, var den och med bara en enda liten pinne till horn. Jag var så nära att jag säkert kunnat klappa den om jag sträckt ut handen. Bromsa, bromsa, för att sedan fatta beslutet att gasa och väja istället. Efteråt blev hela kroppen som gelé och benen darrade. Jag var helt övertygad att det skulle smälla.
Någon jag varken vill träffa eller ens se, har en förmåga att poppa upp på min arbetsplats varje dag nu. Naturligtvis sker detta på den redan "underbara" torsdagen men även onsdag och fredag. Bättre fly än illa fäkta är mitt motto just nu. Inte ett dugg kul för mig men omgivningen är desto mer road.

   Lång som en stång, har han blivit.

Åter till Ruben, så tycker jag nog att det är lite bättre med haltandet. Men jag undrar om han hade ont redan dagen innan för han var betydligt ovilligare att promenera då och Affe försökte få honom till katt och råtta lek genom att slänga lekstrumpan just framför honom  *na nanna naaa naaaaa  du kan inte ta den*  Men Ruben föll inte för betet överhuvudtaget. Nu får han vila och vi har en bokad tid till veterinären på onsdag.

   Standard uttrycket, öronen bakåt och
"älska-mig" blicken.....

    Eller hur.....

Igår skulle jag ta en promenad med Affe så han fick springa av sig lite. En bit från oss finns en åtel (ogilla) Vi närmade oss denna åtel och fram skuttar en räv med pälslös svans. Skit, en skabbräv (ogilla ännu mer)
Sambo begav sig på pass men kammade noll. Man tappade liksom sugen för allt vad skogspromenader heter.
Fast jag och Affe-fisen tog oss idag en tur i alla fall och nu är han ganska mör. Han fick sig nämligen ett litet pass i uppletande eller kanske skulle jag säga sök. Jag platsar honom, går iväg en bra bit och slänger in ett föremål i skogen, så långt som det bara går. Affe får kommandot SÖK och svischar i väg som en virvelvind och söker efter det förlupna föremålet. Kors och tvärs, upp och ner i djupsnön, så himla roligt tycker han att det är och bra för både kropp och knopp. 
Det lustiga är att han själv påkallar att han vill göra något, sötisen och jag har inte riktigt fattat det tidigare, trög-matte. Han platsar sig själv och sitter fint och väntar tills jag kallar in honom och jag har bara undrat vad han sysslat med.....

   Bullesnok i profil :)

Om jag såg rätt så börjar det där melodifestivalseländet IGEN. Hata, allt vad "mello" innebär. Det har ju för sjutton gubbar nyss varit..........

Idag när jag skulle ha min efterlängtade sovmorgon vaknade jag 4,10 pigg som ett spigg. TYPISKT!

Trevlig helg!!

 

Malin

3 februari 2014 16:35

Skönt att Ruben är bättre :)
Vet att det inte är lätt, men du får försöka låta bli att måla fan på väggen direkt. Han ser ut som han skäms när han har sitt love me-face
Han är sannerligen lååång, har du någon uppfattning om han snart är färdigväxt?
*längtar efter att göra matchande halsband åt boysen*

Se till så sambon får kål på den där skabbräven! Tur det är kallt hos er så smittar det lite mindre via växtlighet iaf

Uppis hos oss idag :)

http://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...