Lite glest med uppdateringar igen. Men beror väl mest på att det inte hänt jättemassor. Dagarna lunkar på och det blir mörkare och svalare. Inget jag välkomnar i år, för ovanlighetens skull. Sommaren har varit idealisk och hade gott kunnat få fortsätta ett bra tag till.

   -2,4 grader betyder att man måste
skrapa bilrutan *bläääk*

Idag var det riktigt varmt och jag planerade en dag på altanen. Men det satte minsann getingarna stopp för. De envisades med att hålla mig sällskap och till slut blev det för mycket för mina nerver. Kändes jättemotiverande att ta tag i storstädning inomhus när solen gassade på utsidan. Städningen var dock väldigt nödvändig. Jag har slarvat och det visar sig rätt omgående i Rubens öron som börjar bli fnasiga och smutsiga. *snyft, känner mig värdelös* Men nu är det dammsuget, skurat, filtar tvättade och hunden badad.

        Hahaa, lustigkurre.

Det bästa jag gjort på gamla dar är att börja gå på regelbunden massage. Det har hjälpt massor och jag har fler bättre dagar än sämre nu mera. Min massör Heidi är världens underbaraste människa och så gräsligt snäll och omtänksam. - Du ser mycket piggare ut  och du ser frisk ut. Sa hon igår. Hur roligt är inte det att höra. Hon har varit en stor del av min resa och bevittnat toppar och dalar. Tror aldrig jag träffat en mer medkännande människa än henne.

   Hallå! Är det inte käk snart?!

Japp, det är det. 

   Jamie och Jinx har fyllt år och kalasade
på prinskorv och pannkakor.

Den satans älgjakten inleddes i måndags och pågår ända till slutet av november. Jag och hundarna  är förvisade till äckliga Keräsjokivägen med bilar och asfalt som gör ajaj i mina stackars knän och får mina benhinnor att protestera vilt. Jag har varit snäll den här första veckan. Framöver är jag det inte. Tänker plocka lite mer blåbär i veckan som kommer. Jag tänker släppa hundarna i skogen och traska runt i markerna som jag ägde dem *hahaa*

  Man hittar så många bra-ha-saker längs vägen... 

En ynka skogsväg, som är älgtornsbefriad, har jag att hålla tillgodo med. MEN det är ca 3 km enkel väg att ta sig dit och asfalt hela vägen så klart. Sammantaget fram och tillbaka blir det nästan prick 1 mil. Har knatat den rundan hela veckan och kanske är det sträckan och underlaget som gjort att Ruben i fredags var och är halt på ojämnt underlag *suck, orka, orka, orka* Affens trasiga sesamben gör sig alltför väl påminda...  Nu får han vila ett tag och lär ju rätt snabbt få rabies och ge mig ett nervsammanbrott.

Det är rätt ofta the Muppet show när jag
och hundarna är i farten  

Bullen fyndar och har två intresserade åskådare.

   Viktigt att det är bekvämt när man intar måltiden.

Så det är väl bäst att lägga sig ner då.  

Eftersom Jamie älskar att jaga fåglar. Jag intalar mig åtminstone att det är bevingade fän hon jagar inne i skogen, när hon drar i väg i 110 knyck och är borta i vad som känns som evigheter.  Har jag nu investerat i en GPStracker. Så nu kan jag hålla koll på henne  med ett enkelt sms.

 -Jamie struntar i mig när vi är i skogen och jag blir ensam kvar
för jag hinner inte med... 

Å andra sidan kanske det vore klokare att sätta trackern på Ruben som alltid går dit Jamie går men har en tendens att halka efter med sina korta bulleben och hamnar han i ett brant dike tar han sig icke upp, den lilla muppen.

      Jamie med sin tracker.

På väg hem är ett nytt aktiveringsspel till Ruben och en slags övervakningskamera. Jag som absolut, bestämt skulle spara pengar den här månaden eftersom utgifterna varit alltför stora och fler äckelutgifter är i antågande. Lyxfällan nästa...

   Hittade lite mer kantareller.

Rejält stora.

Tjingeling