Tog en härlig långpromenad i solen med Affe-fisen idag. Det var en välbehövlig sådan eftersom han uppvisade tydliga rabiessymptom, efter att ha legat i träda i några dagar nu.

Drygt 8 minus grader och strålande sol.

Jag har haft min mega-arbetsvecka och det sätter sina spår, både på mig och hundarna. Dessutom har jag som aldrig blir sjuk, lyckats dra på mig en förkylning. Det gick så snabbt att jag inte ens hann sätta in esberitoxkuren. Men nu fick jag i alla fall en förklaring till varför jag var så outsägligt trött i fredags. Inget hjälpte, inte träning, inte kaffe, inte socker, inget. Trodde aldrig jag skulle överleva mitt 10,5 timmars arbetspass. Men det gjorde jag uppenbarligen.

Åh suck, nu börjar matte med sitt "klä på" IGEN!  

Vänta och vänta. Är hon aldrig klar?  

Var till grannlandet i förmiddags för att inhandla skurmedel och andra städattiraljer till den stundande storstädningen. Vill ha något nytt (effektivt) skurmedel med fräsch doft. Men det var ju ett otroligt korkat valt tillfälle, jag känner ju för sjutton ingen lukt (eller smak) Men det insåg ju inte jag förrän jag redan stod där bland alla flaskorna och sniffade. I ett tappert försök att känna lukt lyckades jag dessutom spilla ut en halv flaska på mig själv.

Har känt starka olustkänslor inför årets jul och allt julkrafs har enbart gett mig gåshud och rysningar av obehag. Men det har gett vika och nu ser jag fram emot att få bona om lite i hemmet. Men som jag önskar att jag kunde få lägga allt julklappsköpande på hyllan. Känns som att jag inte alls kommer att ha tid och ork med sådant i år. Och den där städningen som jag tjatar om, suck den tynger.

Tänk att ogräs kan vara så vackert med lite frost på sig.

Måste få återkomma lite till dagens promenad. Jag har ju nämnt tidigare att jag uppmanar Affe till nosande under promenaden, hur knäppt det kanske än låter.

Idag blev jag dock kluven. Han tog nämligen upp spår av människa, på vissa ställen syntes skoavtrycken tydligt i frosten och han spårade verkligen jättefint. Problemet var bara att han bakspårade, något som är tämligen förbjudet i spårsammanhang. Nej, nej, neeeej vrålade spårhjärnan medan en annan del av skallen tyckte det var jättejättebra att han spårade så fint. Nu lät jag honom spåra. Hade kanske kunnat avleda honom, men….

Med blixten aktiverad ser grässtråna nästan ut vara ditritade i efterhand. 

Något lösspringande för Affes del är det ännu inte tal om. Det är fortfarande gott om Rudolf-ren i faggorna. Dessutom är det slutspurt av älgjakten och de sista älgarna ska så klart fällas och hamna i frysboxen. Min box är dock så knökfull att jag inte ens får in en ärta. Undrar just var mina lussebullar ska bo innan de hamnar i magen.

Är det måntro frågan om någon slags omvänd psykologi när hunden funkar bättre på avstånd än i min närhet? Har nu flera gånger häpnat över att Affe är betydligt lydigare och har lättare att ignorera de andra hundarna när jag ”platsat” honom och gått en bit därifrån än när han befinner sig i kortkoppel vid min sida. Intressant.

Nu väntar jag med spänning på en väldigt försenad kombinerad födelsedagspresent, gåva och julklapp.

Ni är mina vittnen på att jag för länge sedan av sambo blivit lovad en Kitchen aid (köksmaskin) Men eftersom det inte varit livsnödvändigt har jag avvaktat.

Nu har jag hittat något annat som skapat ett "måste,vill ha sug". En pytteliten, kompakt systemkamera av märket Sony.

Min ”gamla” Canon är visserligen helt suverän men fruktansvärt klumpig att släpa med på hundpromenaderna, vilket jag gärna vill göra. Men vet ju aldrig när det perfekta fototillfället uppstår. Dessutom, blir det som jag önskar kommer denna kamera förhoppningsvis att användas flitigt i slutet av januari. My lips are sealed.

Ha en bra vecka

Atjooo och snörvel