bokar tid för undersökning av sitt knä.

När man vaknar varje gång man vänder sig i sängen för att det gör så förbent ont i knäet är det dags att göra något åt problemet. Den 4 sept kommer förhoppningsvis ett första utlåtande.

Sprang en kortare runda i fredags och det slog mig att jag inte minns hur det känns att springa när det INTE gör ont och "bara" är jobbigt.

Helgen har varit ledig och framför allt lugn. Ett spår åt Emil har jag i alla fall åstadkommit. Och nu börjar jag äntligen känna igen min spårterminator =) Han spårade i ett rasande tempo, men hann hitta Frolicarna. Hade lagt in en svårighet, då jag gick längs med ett traktorspår. Men det vållade inga bekymmer. Över ett dike, plättlätt =) Ganska nära slutet hade jag lagt hans äckliga skumgummirulle (som han själv fyndat under en promenad för en tid sedan) Men att hitta den i spåret var inte lika kul så istället fick han spåra vidare till det traditionella korvburksspårslutet, som han naturligtvis gick rakt förbi. Det kan aldrig vara helt perfekt ;) Lät honom i alla fall hitta slutet eftersom han spårat på så bra i övrigt. Resultat: trött, nöjd och stolt vovve =)

Idag var det tur att jag hade min lilla sakletare med mig. Tanken var att jag skulle gå med stavar, men halvvägs var jag less och slängde ner dom i diket. Insåg på vägen tillbaka att det inte skulle bli helt lätt att hitta dom igen =) Men jag hade inte behövt bekymra mig. Plötsligt dök Emil ner i diket - Titta matte, jag har hittat dina stavar =) Duktig, duktig vovve och han kan verkligen konsten att se stolt ut den hunden.

Nästan framme vid bilen traskar en älg upp på vägen och bråttom har den inte. Gissa om Emil var sugen att följa efter.

Dom som säger att det inte finns lingon, vet inte vad dom pratar om. Det gäller bara att söka på rätt plats ;)