Andra advent(redan)och dags för en liten uppdatering. Skulle ha gjort det tidigare men usch det har varit en tung vecka på mer än ett sätt. Jag har haft många övertidstimmar, Affe har varit dålig i sin hals efter operationen och utehundarna har skällt om nätterna. I onsdags gick jag och la mig 19.30 Inte anständig sovtid för en så kallad vuxen människa.

   Årets adventsarrangemang

Två sista dagarna har det verkligen känts som att jag borde byta jobb, så fruktansvärt less. Less på att höra allt gnäll, alla klagomål. När man gör allt, är trevlig, kommer med förslag och det ändå inte duger krävs det mer än självbehärskning för att inte be personen ifråga att fara åt ***** Citat ”Jag ska skriva PÅ tidningen” Skriva på tidningen!? Gör det du tänkte jag och såg framför mig en voodoodocka jag stack tusen nålar i. Tack och lov finns det guldkorn bland kunderna också, vilka värmer hjärtat och får en på bra humör.

Apropå kunder. Igår fick jag ytterligare addera ett rekord till min samling. Jag är sedan tidigare innehavare till rekordförsäljning? av varmkorv, 20 kokta med bröd till en och samma kund, en fredagskväll ensam i förbutiken med en kö utan dess like. Igår fick jag äran att köra in 91 stryktipskuponger! från en och samma kund. Högen jag fick i min hand var lika tjock som en pocketbok och tog naturligtvis evigheter att registrera. Måste dock ha tagit ännu längre att fylla i. Tur nog var jag inte ensam i butiken vid detta tillfälle.

Mera jobb och helt oviktigt vetande för allmänheten. Men bara för att kunden och framför allt jag själv blev så fruktansvärt imponerad av följande bedrift måste jag bara dela med mig.

Kunden ville köpa Triss julkalender, en kalender man fyller med 24 Trisslotter. Plockade ner den sista vi hade och gick till lottlådan för att hämta lotter. Tog en hög, tog några till, gick fram till kunden och började räkna, kom till 23 av 24 lotter. Inte illa pinkat och kunden var överväldigad över pricksäkerheten. Jag så klart stolt som en tupp och skrockade förnöjt att närmare än så kan det i alla fall inte bli.

I fredags var första dagen som Affe var någorlunda sig själv igen. Stackaren har haft jätteont i halsen och har knappt kunnat äta sin mat, trots att jag mosat och mixat den. Men nu verkar det vända till det bättre och på fredag har vi återbesök i Gammelstad. Hoppas verkligen kunna delta på hundträningen den kommande veckan. Ni förstår, en betydligt piggare, osysselsatt och ostimulerad Piraff kan reta gallfeber på vem som helst. Pain in the a** är bara förnamnet och han är en riktig ”hyssmästare” I fredagskväll höll vi på att duka fram te och smörgåsar framför TVn när Affe plötsligt försvann utom synhåll. Länsade vardagsrumsbordet var vad han gjorde och gissa vem som luktade av husses cognacskorv resten av kvällen.  Matte var inte glad men brydde sig Affe om det? Inte ett kvastskaft.

Sambon har igår vistats på den årliga SLASKfesten, förlåt, jaktfesten. Detta är en fest som har förmågan att ta oanade proportioner för att i slutändan urarta i TOTALT kaos. Förra årets version av slaskfesten är en tillställning jag sent ska glömma. Årets vet jag än inga detaljer om eftersom ”Sent ska syndaren vakna” hehe. I gästrummet har han i alla fall fått tillbringa natten, tillsammans med en hink jag ställde dit för säkerhetsskull.

Min nya granne är en högst kufisk individ och får mig osökt att tänka på nattdjur och fladdermöss. Förutom att han måste vara stendöv är han uppe och aktiv de tiderna på dygnet ”normala” människor sover. På väg ut med hundarna tidigt igår morse (05.15) stod jag i hallen och funderade på vad sjutton det var som lät. Öppnade dörren och kunde konstatera att grannen diggade någon slags dödsmusik som förutom att ge mig gåshud, formligen fick takplåtarna i det lilla huset att skallra, och nej jag ljuger inte. Tvära kast från fromma, gulliga tant Ellen som tidigare, ända tills sin dödsdag bodde i den lilla stugan. Kan nog ana att tant Ellen snurrar och vrider sig en aning i sin grav över den nya hyresgästen.

Nä, nu ska jag ta och kika på dagens avsnitt av julkalendern. En julkalender jag gillar starkt men som jag funderar på om barn är lika roade av. Jag tror att jag själv som liten skulle ha tyckt att vissa figurer är lite läbbiga. Men då var jag också som liten en fegis (eller fjegis som sambo lärt vårt gudbarn att det heter)

Ha en trevlig andra advent.