11 down, 7 to go. Fast de 11 är inte riktigt klara än, om jag ska vara ärlig, då jag om drygt 60 minuter ska tillbaka till jobbet och köra någon timme till.

Hur det känns då? Jo, helt ok faktiskt. Fast jag är dagvild. Alla dagar är lika, allt flyter ihop. Jag har konstant legat en dag före almanackan, förvirrande. Men visst är jag trött. Vissa kvällar härdar jag ut till kl 19, andra kvällar blir lite, pyttelite längre.

Mycket underlättar dock när jag slipper vakna av knäsmärta på natten. Det är guldvärt.

Mitt knä har alltså blivit bättre för att under gårdagen bli något sämre igen, när jag tog med Ruben-raket till skogen. Knäet håller uppenbarligen inte för hundpromenader. Vi passade på att kolla svampstatusen och den var obefintlig. Torrt som fnöske i marken.

Några badturer har det blivit och helt klart mest uppskattat av lilla blötdjuret och badjävulen Affe. Han borde vara född fisk den hunden. - Nu räcker det! säger man och Affe skuttar snabbt som ett rådjur ut i vattnet igen.

Just nu är Ruben ute i hagen och jag kastar ett getöga på honom med jämna mellanrum. Han gillar att vara där någorlunda när det är sol men  är det skugga är det trist. Själva konceptet, att vara i hagen är jättebra och nyttigt för honom då det tömmer lite av all den inneboende överskottsenergin. Han lär inte vara glad när jag ska åka tillbaka till jobbet, inte Affe heller.

Lite svalare ute igen, tackar för det. Gud så jag längtar till hösten. Jag verkligen avskyr den heta, kladdiga, otäcka sommarvärmen som förärats oss nu i några dagar. Skulle jag få välja bort en årstid skulle det lätt bli sommaren. Med värmen kommer andra fenomen.  Hur motbjudande är det inte med alla halvnakna, blekfeta gubbar med bar överkropp, inne i butiken. Gubbar vars magar hänger över shortskanten och de ser ut att vara gravida i typ månad 12. Äckligt!! Sedan alla kvinns i för små kjolar och allt för tighta shorts är ju bara snäppet sämre. - Nej, jag är inte bitter, jag fick ett annat ord på det idag, cynisk. Jag fick även höra att jag antagligen analyserar saker och ting rätt rejält och att jag har ett kontrollbehov. Huvudet på spiken, fast det kunde jag ju inte erkänna. Otäckt att någon som inte ens känner en (så väl) kan pricka in fakta så bra. Tack sa jag. Då vet jag vad jag ska skriva i mitt CV.

Time to go.....