Då vet man att man kan jobba 18 dagar i sträck. Det sätter liksom ribban, för övriga, så att säga. Det har gått riktigt bra fast jag var gräsligt trött sista veckan, när klockan ringde tidigt på morgonen för öppning. Och i fredags si så där 2 timmar innan dagen var slut och det fanns oändligt kvar att göra, kände jag mig för första gången less på riktigt.

Var ledig lördag-söndag och gjorde inte mycket mer än att sova. Kroppens sätt att återhämta sig, antar jag. Rätt trist att vara ledig. Rysligt rastlös men för trött/lat för att göra något.

   Ruben fick agera flick-modell, när matte hade tråkigt.

   If I were a girl....

Enda vettiga och roliga jag gjort under ledigheten var att dra med hundarna till plurret. Lördag morgon kom jag på den briljanta idén att åka och bada. Så innan klockan slagit 8 hade jag packat in hundarna i bilen och gasat iväg. Helt ljuvligt och nästan magiskt. Soligt, vackert och alldeles stilla. För Rubens del föll badpolletten ner ordentligt och han var som en liten krokodilfisk i vattnet.

Önskar jag haft någon med som kunnat fota för i söndags, då vi återupprepade lördags morgonen. Kom Ruben (vem annars) på att man kan, när matte simmar, klättra upp på hennes rygg och få gratis sightseeing på mjuk, mänsklig madrass. Måste ha varit en syn för gudarna. När han inte åkte på min rygg, simmade han bredvid mig, vilket var rätt trevligt. Till skillnad från Affe som bryr sig kvastskaft om vad jag och Ruben gör. Han har fullt upp med att plaska för sig själv och jaga sina älskade vattenbubblor.

Tjingeling