Sol, strålande sol. Ungefär tills jag och hundarna skulle gå på promenad. Då började det naturligtvis att regna. Så klart blev min nästan torra tvätt blöt på nytt. Men vi är inte bittra, nej då. Jag klagar inte på vädret men jag är nog den enda. För varje dag det är svalt, är vi en dag närmare den ljuva hösten *hahaa*

Hade bestämt mig för att grilla hamburgare till middag. Det var ju såå soligt och fint på förmiddagen. Men kolen ville inte som jag ville (i regnet) och det tog faktiskt nästan 30 minuter att få en 90gr hamburgare att bli genomvarm. Höll på att ge upp men skam den som ger sig.

Skulle börja kvalstersanera huset idag men lever i förnekandets tecken än. Det är en dag imorgon med. Tar det ett steg i taget nu och för att få det att funka måste jag göra det så enkelt som möjligt. Det vill säga, minimera min egen arbetsinsats. Det är en väldigt tunn linje mellan att hålla det på en sund nivå och att bli manisk, i mitt fall alltså. Jag kan absolut inte tillåta mig att bli manisk. Då kommer detta aldrig att funka.

En ny hund, en ny erfarenhet.
Chihuahuan Sonny lärde mig massor om epilepsi, bukspottkörtelinflammationer och leverproblem.
Chihuahuan Molly lärde mig  om hjärtfel.
Emil, min Parson russell, min bebis, lärde mig hur man hanterar aggressivitet av värsta slaget. Jag har aldrig jobbat så hårt med en hund. Aldrig heller har jag nått sådana enorma framgångar som jag nådde med Emil. Aldrig heller har jag sörjt en hund så mycket som jag sörjde Emil. Därtill lärde han mig allt man behöver veta om halsinfektioner och borttagandet av halsmandlar. Han väckte mitt spårintresse och lärde mig allt jag idag kan om spår, speciellt i oländig terräng ;)
Fanny min lilla älskade Jack russell strumpa. Där fick jag min dos av magbekymmer men annars den absolut kryaste av dem alla.
Affe, lycko-fisen. Oj, oj, oj. Trasiga sesamoidben, artroskopier, rehab, hältor, massage. Ingen hund har kostat så mycket som lilla Affe. Men han var värd varenda krona. Än idag, ca 8 månader senare har jag svårt att förstå att han inte finns längre. Saknar så.....
Nu är det Rubens tur. Han inledde starkt med ett brutet tåben vid ca 6 månaders ålder och nu ska han lära mig all there is to know om allergier. Kostnadsmässigt är det väl inte en alltför vild gissning att hans konto lär skjuta i höjden.

Ironiskt nog gick jag redan för någon månad sedan med i en facebookgrupp för allergiska hundar. Då hade jag ännu ingen susning om Rubens tillstånd.  

Jamie och Jinx, ska enligt statistiken vara friska som nötkärnor. Erbjöd faktiskt uppfödaren att hämta bort dem, om han ville, eftersom allt jag rör vid verkar bli skit. Men han bara skrattade, så jag antar att jag får behålla dem. 

Det här inlägget verkar ju jättebittert men fullt så illa är det inte. Det som stör mig är att tillvaron blir mer komplicerad och jag som är lat av naturen vill så klart inte ha mer jobb.
Sedan är det centrala så klart att det är absolut mest synd om hunden. Lilla glada, underbara, kärlekskranka Ruben. Vill ju inte att han ska behöva lida en endaste mikrosekund.

Nationaldagen idag, vem bryr sig egentligen... Fast min fotomodell ville gärna ha något att göra så han fick agera Mr Sweden idag.

Mr Sweden..  

Tjingeling