Okej, var börjar vi gräva i eländet. Jag kan rabbla fakta och delge information men mitt själva jag har inte tagit till sig eländet än och likt en struts väljer jag att sticka huvudet i sanden ett litet, litet tag till. Jag har nämligen ingen som helst jävla aning om hur jag ska få ihop vardagen framöver.

Fakta!

Var till Öjebyn igår med Ruben, återbesök. Svaret på blodprovet hade kommit och det visade att han var allergisk, naturligtvis. Vanligt är att de är allergiska mot antingen kvalster eller pollen. Men sedan NÄR är något "vanligt " när det handlar om mina hundar!? Nix, han är då allergisk mot bägge. Dessutom antagligen även kombinerat med foderallergi. BINGO!

Schampo, fuktspray, örontvätt, kortisondroppar för öron, kortisonspray för hud, tvättservetter är innehållet för närvarande  i Rubens "lilla" necessär.

Filtar/korgar måste tvättas flera gånger i veckan, ju tätare desto bättre. Det ska städas och vädras. Han ska inte gå i gräs. Han får inte vara med huskysarna i hagen. Slutklämmen från veterinären var ändå absolut bäst och fick den sista ljusstrimman att mörkna. -Det är bra om DEN ANDRA tar honom på en promenad medan det städas eftersom det virvlar upp så mycket. Vilken den andra? Det finns ingen "den andra" Det är jag BARA jag, patetiska singel JAG. Ska man alltså inte kunna vara ensamstående och ha en allergisk hund...

Verkligheten!

Jag har idag åkt hemifrån 04.45 och klivit åter in genom dörren  17.30 igen (varit hem på lunchen och släppt ut Ruben, så klart)  I normala fall hade jag efter hemkomsten tillbringat ca 90 minuter med hundarna i skogen. Men idag orkade jag helt enkelt inte. Därtill ska jag nu addera städning, tvättning och behandling av bullen. Hur räcker dygnet och orken till, undrar jag nu... Hur räcker motivationen till.....

En dag till med huvudet i sanden. En dag till i förnekandets tecken. En dag till innan jag måste ta tag i verkligheten.

Where there's a will, there's a way...

Jag antar att man får det man förtjänar och samtidigt är det väl sagt att man aldrig får mer än man klarar av. Men jag undrar jag.....